Eva-Britta Ståhl (1950-2026) var en mycket framträdande person inom Karlfeldtsamfundet. Hennes akademiska karriär började i Uppsala där hon tjänstgjorde som lektor och forskarassistent vid Litteraturvetenskapliga institutionen. Hon var också under en kortare period svensklektor vid Syddansk Universitet i Odense och hade senare tjänst vid Högskolan i Gävle innan hon avslutade sin undervisningstjänstgöring som professor vid Mittuniversitetet i Härnösand.
Karlfeldtsamfundet hade ovärderlig nytta av Eva-Brittas tjänster under många år – dels som styrelseledamot och medlem i skriftkommittén, dels som inspirerande och kunskapsrik föredragshållare vid många tillfällen. Hon var också redaktör för antologier som gavs ut i samfundets skriftserie. Hennes tillmötekommande, vinnande och vänliga väsen gav henne många vänner och respekt – inom Karlfeldtsamfundet – men också bland hennes studenter, lärarkollegor och forskarkollegor. Alltid understött av den Borlänge-dialekt som aldrig riktigt lämnade henne.
Eva-Britta förenade ett starkt musikintresse med en utpräglad lyhördhet för litteraturens, särskilt lyrikens, estetiska kvaliteter. Inträngande studier i författare/tonsättare som Friedrich Hölderlin, Richard Wagner, Paul Celan, Erik Axel Karlfeldt, Edith Södergran, Maria Wine, Katarina Frostenson, Elisabeth Rynell, Eva Ström, Birgitta Lillpers, Göran Sonnevi, Lars Norén och gotlandsdiktaren Gustaf Larsson visade hennes djupa, inkännande läsningar som lyfte fram nya och klargörande perspektiv på texterna. Hon hade en ovanlig bredd i sin litteraturhistoriska lärdom som sträckte sig från antika texter fram till våra dagars författare. Ofta går Eva-Brittas läsningar ut på att gestalta de ”benådade ögonblick” som diktaren ger uttryck för och som läsaren i sin tur drabbas av. Och som Eva-Britta lyckas förmedla i sina känsliga uttolkningar.
Bland de större verk av Eva-Britta som bör nämnas finns främst doktorsavhandlingen Vilhelm Ekelunds estetiska mysticism (1984), Allt är sönderslitet men strävar efter helhet. Eva Ström 1977-2002 (2004) och essäsamlingen Den stora klangen (2021).
Personligen fick jag ta del av Eva-Britta Ståhls ingående insikter i både musik och lyrik då hon var opponent på min doktorsavhandling Känslans kontrapunkt. Studier i den svenska romansen 1900-1950 (1992). Hennes opposition var mycket noggrann, konstruktiv och med blick för hur text omvandlas till ton i romanserna. Och det gjordes med en föredömligt sympatisk ton som förvandlade en uppenbart nervös situation till ett givande samtal om avhandlingen och om de romanser som vi tog upp.
Karlfeldtsamfundet har all anledning att vara tacksamt över att få ha haft Eva-Britta i vår krets under så lång tid.
Ola Nordenfors
