Precis som Karlfeldt försörjde sig Selma Lagerlöf om lärare. Mellan 1885 och 1895 bodde hon i Landskrona och arbetade på Elementarläroverket för flickor. Det var under tiden i Landskrona som hon skrev de flesta av sina dikter, varav ytterst publicerades. Karlfeldt blev den stora poeten och Lagerlöf blev den stora romanförfattaren. Det är mindre att Lagerlöf också skrev dikter och hade ambitionen att bli Sveriges största skald – alltså absolut inte någon enkel romanförfattarinna. En del av hennes dikter har först nu börjat spridas genom tonsättningar. Och förhoppningsvis kommer vi att få höra några vid kvällens konsert med Wermlandica.
Sanningen att säga är dessa tidiga diktutkast ganska dåliga, i vart fall om man betraktar dem som skrivna av en författare och inte bara en beläst ung flicka. Rim och rimmönster är klumpiga och versfötterna haltar så att rytm saknas. Selma hade inte fått lära sig metrikens hantverk, utan skrev på känsla och inspiration från dikt hon själv hade läst och hört. Metrik och retorik lärdes ut vid läroverken. Men de statliga läroverken var stängda för flickor fram till 1927. Alltså behövdes mycket stöd hemifrån för att kunna ta studenten som privatist. Det stödet hade inte Selma Lagerlöf.
Selma Lagerlöfs första delmål på vägen till att bli författare blev att antas till Kungl. Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Högre lärarinneseminariet var det närmaste kvinnor kunde komma en universitetsutbildning utan att ha studentexamen. Examen därifrån gav behörighet inte bara till folkskollärartjänster, utan också till mer välbetalda tjänster vid flickläroverk, samrealskolor och folkskoleseminarier.
Selma Lagerlöf var tjugosex år när hon klev av tåget i Landskrona den sista augusti 1885. Hon hade fått tjänst på det privata Elementarläroverket för flickor. Elementarläroverket för flickor hade grundats år 1871 på initiativ av stadens borgarklass i syfte att ge välbeställda flickor en mer omfattande utbildning än i folkskolan och det var ett av de första flickläroverken i Skåne, ingick i en våg av ambitiösa flickskolor som startade i Sverige vid denna tid. Skolan var tioårig och omfattade en treårig småskola och en sjuårig högre avdelning. Selma Lagerlöf undervisade främst i de tre högsta årskurserna. Landskrona var en liten industristad med en växande arbetarrörelse och en sockerfabrik som skolans närmaste granne. Stadens sammansättning väckte hennes sociala intressen. Och så fanns Köpenhamnsbåten, som gjorde uppemot tre turer dagligen i båda riktningarna.
I den lilla regementsstaden blev Selma Lagerlöf ett kraftfält bland de bildade ogifta kvinnorna. De motstridiga känslorna för de nya vännerna, förtjusningen och svartsjukan hon väckte hos dem och det nya sociala livet de förde henne in i, ledde in på självbekännande och problemorienterade tankedikter och sensuell kärlekslyrik av svärmiskt slag. En av dessa är ”På tu man hand” som Sofia Karlsson har tonsatt och som finns på hennes album En sång till Selma (2025).
På tu man hand vid kärlikt smek
Jag tar din hand liksom på lek
Och för den sakta mot min kind
Det känns just som en sommarvind.
Och derpå tar jag samma stund
Och för din hand emot min mund
Samt trycker på den kyss mot kyss
för att så ljuft den smekte nyss.
Våren 2024 fick Sofia och jag kontakt. Sofia ville veta vad litteraturforskaren skulle tycka om tilltaget att göra sånger inspirerade av Selma Lagerlöf. Sofias texter är inspirerade av sentenser ur författarskapet. Förutom två tonsatta dikter och ett brev är det rader här och där som kommer ur Selma Lagerlöfs verk. För att inspirerar lyssnarna att läsa Selma Lagerlöf har det projektet också fått en liten bok där jag berättar varifrån textraderna kommer:
När Sofia Karlsson tog kontakt blev jag förstås försiktigt nyfiken på projektet och tänkte på alla små dikter Selma Lagerlöf skrev i sin ungdom och som hon sparade genom alla år, men som aldrig har nått ut till en publik. Lisbeth Stenberg disputerade 2001 på en innehållsrik avhandling om Selma Lagerlöfs tidiga skrivande och hur hon bröt mot normerna för hur kärlek och attraktion kunde gestaltas och hur kvinnor förväntades skriva. Lisbeth har berättat att när hon började arbetet med sin avhandling hade hon i tidigare forskning sett uppgifter om enstaka dikter. Det var känt hur Selma Lagerlöf under studietiden i Stockholm skrivit sonetter om sina kamrater och lärare och om teaterföreställningar och några av dessa hade publicerats. Den fascinerande dikten ”Till Mörkret”, som fanns bland de demos som Sofia skickade till mig, hade publicerats år 1891, samma år som dikten skrevs och som Selma Lagerlöf debuterade med Gösta Berlings saga.
Dåtidens mest prestigefyllda kulturmedia, Svensk Tidskrift, bad den omtalade nya författaren att presentera sig själv. Och hon passar då på att vederlägga alla föreställningar om att hon skulle vara barnsligt omedveten och erotiskt oerfaren genom att publicera en av sina dikter – ”Till mörkret”, som Sofia Karlsson och Sofie Livebrants tonsatt med endast små ändringar och omstuvningar för att göra dikten mera sjungbar.
För att vara skriven av en kvinna i slutet av 1800-talet är det en mycket modern dikt som erotiskt, filosofiskt och stilistiskt utmanar den tidens föreställningar om kvinnors både skapande och sexuella passivitet och omedvetenhet. I första strofen ser diktaget ser från sitt mörka rum en flik av vinternatten. Fliken är hopträngd och mörk och bär ingen av stjärnorna döpta efter manliga hjältar – Aldebaran och Sirius – deras ljus och rymd är bortom diktjagets horisont i det mörka rummet.
Det manliga ljuset är oåtkomligt, men inte heller eftersträvansvärt. Lyktan nere på gården är inte heller tänd och också i detta mörker ser diktjaget möjligheter – längtan att nås av ljuset avfärdas. Mörkret har traditionellt kopplats till den låga och kvinnliga, men här knyter Selma Lagerlöf i stället mörkret till det heliga och fläcklösa som diktjaget vill uppgå i med stark kroppslig sinnlighet. Bildspråket i dikten kan tolkas som ett sexuellt möte mellan diktjaget och duet, som är mörkret som jaget vill mottagas av och uppgå i. Rad för rad upprepas liknelser mellan mörkret och sexuell njutning som en ljuv vila och ett ljumt bad, som omsluter med smekande, välluktrika vågor. Diktjaget vill uppgå i mörkret som är fruktansvärt och lockande och samtidigt heligt och rent och ger själen den ljuvaste vila.
Selma Lagerlöfs mentor Sophie Adlersparre höll på att få dåndimpen vid publiceringen. Hon hade nämligen också påbörjat sin lansering av Selma Lagerlöf som en beskedlig herrgårdsfröken från den värmländska provinsen. Men dikten är skriven i Landskrona nära Köpenhamn och i förbindelse med kontinentens bohemiska dekadenslitteratur. Den är skriven på fri vers – utan rim och tydliga rytmmönster. Först under 1900-talet slog fri vers igenom och gjorde det möjligt för kvinnor att excellera i poesi trots att de inte gått i läroverk och fått lära sig antikens versfötter. Det är idag lätt att förstå varför Selma Lagerlöf kände sig så säker och stolt och över att ha åstadkommit ”Till mörkret” att hon med den ville presentera sig som författare.
Selma Lagerlöfs ”Till mörkret” och presentationen av författaren i Svensk Tidskrift finns att läsa här: https://runeberg.org/svtidskr/1891/0049.html
ANNA NORDLUND
Texten är ett sammandrag av Anna Nordlunds föredrag Poeten Selma Lagerlöf i Landskrona. Föredraget bygger på innehåll ur biografin Selma Lagerlöf – Sveriges modernaste kvinna samt skriften Noter, rötter och blomster från Mårbacka. Sofia Karlssons En sång till Selma med kommentarer av Anna Nordlund.
