Adriano De Angeli har översatt många dikter av Karlfeldt till italienska. Följande dikt skrev han till årets 60-årsjubileum för Karlfeldtsamfundet. Den påminner om hur mycket samfundets tidigare ordförande Christer Åsberg betydde för samfundet och för Adriano, när han började göra sina översättningar.
Dikten återges både på det välklingande italienska originalet och i Adrianos egen översättning till svenska med några retuscher utförda av Lars Falk. Adriano fyllde för övrigt 80 år i våras och vi sällar oss till gratulanterna!
Hyllning till Erik Axel Karlfeldt
Det var Christer, min vän och mentor, som visade mig Karlfeldts värld,
så jag gav mig av med försiktiga steg, som en fattig vagabond,
och upptäckte snart hur vidsträckt hans bördiga jordmån är,
där jag långsamt överlämnade mig till en sann och djup kärlek.
Hans verk utandas doften av ett avlägset land, Sverige,
där folket talar ett svårt, musikaliskt och höviskt språk.
Han var par excellence i sitt landskap, Dalarna, den största skalden,
där han upphöjer sin kärlek till sjöar, hedar, och skogar.
Han beskrev det stolta och arbetsamma folket av bönder och gruvarbetare,
vana vid hårt arbete för en bit bröd efter uppoffring och svett.
Men dessa enkla män, trogna sitt arbete, hedern, dygder och religionen,
var "Fäderna", som fruktade Gud och älskade den gamla traditionen.
Karlfeldt vägrade ta emot Nobelpriset för 1918 av framsynthet och vishet,
han var i sina relationer en verklig man, reserverad, värdig och vis.
Källan till hans jordiska glädjeämnen var hans drottning naturen,
hans poesi är både verklig och romantisk, och blev ett tecken på ren gudomlig uppenbarelse.
20 juli 2026
Adriano De Angeli
Adriano De Angeli
Omaggio a Erik Axel Karlfeldt
Fu Christer, amico e mentore, a svelarmi di Karlfeldt il mondo,
cosí mi incamminati a cauti passi, come overo vagabond,
presto scoprendo quanto vasto fosse il suo terreno fecondo,
dove a piano mi abbandonnai ad un amore vero e profondo.
La sua opera esala il profumo di una terra lontana, svedese,
dove la gente parla una lingua difficile, musicale e cortese.
Fu per eccellenza della sua regione, Dalarna, il massimo cantore,
dove dei laghi, dei luoghi, delle lande, delle foreste ne esaltó l’amore.
Ha descritto quella fiera e laboriosa gente di contadini e miniatori,
abituati al duro lavoro per un pezzo di pane, con sacrifice e sudori.
Ma questi semplice uomini, fedeli al lavoro, onore, virtú e religione,
furono ”I Padri” timorati di Dio e amanti di una vecchia tradizione.
Karlfeldt rifiutó nel 1918 il Nobel per lungimiranza e saggezza,
era, nei rapporti, uomo di riserbo, di dignitá e di saldezza.
La fonte di ogni sua gioia terrena è stata, quale regina, la natura,
la sua poesia, reale e romantica, è segno di rivelazione divina e pura.
20 Luglio 2026
Adriano De Angeli
