2025 Års- och sommarmöte i Leksand

Det blev ett sommarmöte även i år, den här gången i Leksand. Vårt möte sammanföll med Leksands  kulturdagar, vilket bidrog till att ett par programpunkter samordnades med andra aktörer. Våra egna program hölls i Leksands folkhögskola, som motsvarade allas förväntningar med god mat, bra logi och fina lokaler. För många var det fint att för första gången få vara i den nya Wallénhallen. Vädret var perfekt med sol och lagom värme.

Programmet bjöd på två mycket intressanta föredrag, ett om bebyggelsen kring förra sekelskiftet och ett om Karlfeldts mor Anna. (En sammanfattning av dessa hittar ni längre ner.)

Ett annat intressant inslag var när Ola Nordenfors reflekterade över Karlfeldts diktning och musiken, eller rättare sagt hur tonsättningar kan öppna vägen till dikten. Karlfeldt nynnade. Ola jämförde bland annat med Ferlin, vars texter fått stor genomslagskraft tack vare tonsättningarna. Finns det en musikens grammatik, något universellt?

För våra medlemmar är det en höjdpunkt att komma till Sångs i Sjugareby, där vår Gunbritt Berggren än en gång tog emot. Där bjöds vi på en rundvandring i den gamla, artrika trädgården med många associationer till Karlfeldts diktning och hans konstnärsvänner. Vid varje station fick vi en av hans dikter upplästa för oss, medan vi kunde njuta av texten, utsikten och livet. Kungsljusen, Karlfeldts exlibris, stod något nedvissnade men stolta och hälsade oss. 

Båda kvällarna välkomnade Leksands kyrka en stor publik till poesi, sång och musik. Första kvällen uppträdde flera leksandsbor, bland annat Staffan Liljas och Sofia Sandén, med texter av bland annat Karlfeldt och musik av Lillebror Söderlundh, ett mycket väl sammansatt och berörande program. Den andra kvällen bjöd Anna Ihlis på sina tonsättningar av Karlfeldt tillsammans med Hanna Eklöf, Joakim Simonsson och Peter Rousu. Mika Larsson, barnbarn till Erik Axel, läste dikter och betraktelser. Hugo Alfvén var också representerad bland annat i söndagens gudstjänst.

Ett speciellt programinslag utgjordes av att Sören ”Sulo” Karlsson på lördagskvällen berättade om sina tankar kring arbetet med hans tonsättningar av Karlfeldtsdikter för dansbandet Larz Kristerz. En skiva är på gång liksom en dokumentärfilm ”För vägens skull”.

Sommarmötet med cirka 60 deltagare innehöll också vårt årsmöte, vilket genomfördes utan problem. Johan Tysk omvaldes som ordförande liksom övriga i styrelsen som var aktuella för omval för 2 år, Ola Nordenfors och Kajsa Wejryd. Birger Mård, Anna Nordlund, Sebastian Selvén och Jan-Erik Westlund är redan valda fram till årsmötet 2026.

Alla tackade alla för innehållsrika och trivsamma dagar med Erik Axel Karlfeldt i fokus.

Kajsa Wejryd

Dalaromantik och bebyggelse kring sekelskiftet
I fädrens spår eller någon helt annanstans – nationalromantiska strömningar i svensk arkitektur
Föredrag 2025-08-09 av Hedvig Mol, byggnadsantikvarie på Dalarnas museum

Kort resumé

Nationalromantiken är ett etablerat men ej entydigt begrepp, som omfattar tiden 1900-1920 ca. Den har sina rötter i nygotik och medeltidsromantik, bland annat i Tyskland. Tidsperioden präglas av unionsupplösningen 1905, den demokratiska utvecklingen med den allmänna rösträtten, nykterhets- och frikyrkorörelserna, kvinnornas frigörelse, emigration, urbanisering mm. Skansen och andra friluftsmuséer skapades. Svenska flaggans dag kom till och andra initiativ togs för att stärka det svenska

Arts & craftsrörelsen startade i mitten av 1800-talet i Storbritannien som en motreaktion mot industrialismen och präglades av en socialestetisk reformvilja. Svenska Slöjdföreningen bildades redan 1845 och kom att betyda mycket med Erik Folker som drivande kraft. Hemmet förändrades. Stockholmsutställningen 1897, Ellen Keys idéer om det moderna hemmet liksom Tjolöholms slott är exempel på detta.

Trädgårdsstaden blev ett begrepp och egnahemsrörelsen startade. Carl Westman med Landala egnahemsområde är ett exempel. Grycksbo och Gamla Enskede är andra.

Dalarna och den röda stugan blev svenska ideal. I Dalarna fanns kulturpersonligheter, bondekulturen var ”ren”, hantverket hölls högt med präglades inte nödvändigt av konservatism. Kullorna i storstaden med flera skötte marknadsföringen.

” … för mig var hon det käraste på jorden” – Karlfeldts mor Anna Jansdotter
Föredrag 2025-08-10 av Lars Östlund, Karlfeldtföreningen i Folkare.

Kort resumé

Det blir många årtal.

1830 föder Jan Anderssons andra hustru sin första dotter Anna i ”Träslottet” i Hyttbäcken, Folkärna. Hon får bara några veckors skolgång. Hon får 1843 i uppgift att föra boskapsbok på prostgården i Folkärna.

1851 gifter sig Annas bror och tar över Hyttbäcken. Samma år gifter sig Anna med Anders Mattsson och flyttar till Tolvmansgården i Karlbo. De får tre barn. Anders Mattsson dör 1862.

1864 gifter sig Anna med nämndemannen Erik Eriksson och blir därmed Anna Eriksson.

Den 20 juli 1864 föds Erik Axel. Anna får ytterligare två barn.

Fadern går i konkurs, förfalskar namnteckningar på några växlar och döms i juni 1885 i Falun till straffarbete, en skam som kommer att förfölja familjen.

Anna flyttar från Tolvmansgården till två rum och kök i Krylbo. Det finns brev från modern till Erik Axel bevarade. Fadern är bruten. Modern säger ofta ”Det finns väl alltid någon råd”.

Fadern dör den 22 juli 1889. Behållningen i dödsboet uppgår till 180 kr.

1893 flyttar Anna till Kungsängsgatan 38 i Uppsala.

1894 tar Erik Axels bror Per livet av sig. Han drunknar i Fyrisån.

1903 återvänder Anna till Dalarna. Hon är sjuklig, får cancer och avlider den 7 juni 1904 och är begravd på Folkärna kyrkogård.