2004 Års-och Sommarmöte i Uppsala

Eklundshof, Uppsala, 6 - 8 augusti
(Antal deltagare 155)

Ordförande: Christer Åsberg omvaldes.
Karlfeldtmedaljen tilldelades Åke Park.

Korta presentationer kring förrförra sekelskiftets Uppsala, miljöer, skalder.
Karin Alsén: Eklundshof förr och nu.
Tore Frängsmyr: Karlfeldts Uppsala i idéhistoriskt perspektiv.
Gunnar Lundh: Stad vid en stinkande å - skaldernas Uppsala.
KG och Lilian Fredriksson: Sällsamheter i Uppsala.
Ann-Cathrine Haglund: Utan svans med med eget sällskap. Pelle Svanslös, en uppsaliensisk romanfigur.

Diktläsning av Hans Barenthein.

Presentation av Karlfeldtpristagaren 2004, Margareta Jonth.

Sång: Margareta Jonth.

Anders Barany: Karlfeldt och nobelprisen.

Gluntsång

Kurt Johannesson och Christer Åsberg: Samtal om tal. Om Karlfeldtsamfundets årsbok 2004.
Blommande kärlek: En exkursion i dikt,lust och doft.

Besök på Linnés Hammarby.

Skriftserie Nr 36: Christer Åsberg, red., Till bönder och till lärde män. Karlfeldttal


Referat från sommarmötet av Margareta Höglund:
Sommarmötet inleddes med korta presentationer av Eklundshof och Uppsala ur skilda aspekter. Karin Alsén, preses i "Eklundshofs Vänner och Väninnor", berättade först om Eklundshof förr och nu. Hon inledde med Gunnar Wennerbergs Glunt nr 25, "Examen-sexa  på Eklundshof": Här är gudagott att vara, o vad livet dock är skönt!  Hon berättade att vid mitten av 1700-talet inrättades en ölstuga i närheten av Polacksbacken för regementets officerare. Krögaren Nils Eklund gav värdshusets dess namn. Hundra år senare började uppsalaborna söka sig till utvärdshuset och det gamla brunnshuset. Kägelbanor inrättades, en paviljong för konserter och baler tillkom. Sällskapet Eklundshofs Vänner och Väninnor, vill ta till vara den kulturella traditionen kring denna unika uppsalamiljö.

Tore Frängsmyr, professor i idé- och lärdomshistoria, talade om "Karlfeldts Uppsala" i idéhistoriskt perspektiv. Karl G. och Lilian Fred­riksson kåserade kring "säll­samheter i Uppsala", koncentrerad till en sällsamhet, HC Andersens besök i staden 1849. Som VIP-gäst får han på slottet avnjuta gluntsång, exekverad av "Ur-Glunten" och "Ur-Magistern", Otto Beronius och Gunnar Wennerberg. Slottets historia driver den morbide sagoberättaren till vällustiga fantasier kring Sturemordens ruskigheter. Han avslutar sitt besök med ett besök i "lärdomens grav" Carolina.

Ann-Cathrine Haglund, ordförande i Pelle Svanslössällskapet, tog vid tillsammans med de båda utklädda Maja Gräddnos och Gammel-Maja.Det litterära Uppsala har många sällskap. Trots att Pelle är högt älskad och har satt Uppsala på kartan på ett alldeles speciellt sätt har han inte haft något eget "sällskap" förrän år 2001. Då bildades Sällskapet Pelle Svanslös Vänner med Maja Gräddnos, Erna Knutsson, som sällskapets beskyddare. Bortåt 350 medlemmar inbjuds minst fyra gånger per år för att höra intressanta föredrag. Berättelserna om Pelle och hans vänner har många bottnar och är en outtömlig och inspirerande källa. Sällskapet har en medlemstidning och stöttar på olika sätt Pelle Svanslös Hus. Alla litteraturintresserade, alla rättänkande kattvänner och vänner med hjärtat för Gösta Knutsson och Uppsala måste självfallet vara medlemmar.

Gunnar Lundh, sällskapets skattmästare, var guide vid en snabbresa genom skaldernas Uppsala under 600 år, från Matthias Lincopensis på 1370-talet till Karl Gustaf Hildebrand på 1930-talet. Han ställde frågan hur det kom sig att många författare, bland andra Strindberg, Karlfeldt och Bo Bergman vantrivts så intensivt i staden. Berg­mans ord om Uppsala – "Intet att resa till men mycket att undfly" – inledde kåseriet. Karlfeldts omdöme om Uppsala var lika hårt: "En slättstad vid stinkande å!" För den som kom till 1800-talets Uppsala utan akademisk bakgrund, utan kontakter och med en sensibel själ låg vantrivseln på lur. I Karlfeldts fall spelade också den upplevda familjekatastrofen in.

Margareta Höglund