Svott och gott
Lars Falk, tidigare styrelseledamot i samfundet och en flitig medarbetare i Karlfeldtbladet, har funderat över ordet ”svott” i Karlfeldt-dikten ”Kanske”. Varifrån kommer ordet och vad betyder det?
Som många stora konstnärer var Karlfeldt egensinnig och satte sina läsare på prov. Han använde inte bara ovanliga ord utan skapade nya. Ett sådant ord finns i dikten "Kanske!", som trycktes i Fridolins visor 1898. I andra strofen beskriver skalden de prövningar livet utsatt honom för.
Skall jag gräla på min Gud?
Nej, han såg väl, att min hud
krävde bister smörja.
Sved nog, men sved ganska gott:
fick ej bli en riktig svott,
skall jag därför sörja?
Ordet "svott" förekom inte i några ordlistor. Karlfeldt förklarar det inte heller, trots att han i nästa strof tillfogar en anmärkning om ordet "tjur". Karlfeldt förklarar att tjur är den hårda, elastiska ved som bildas på nordsidan av buktiga tall- och granstamma. Det bör tilläggas att tjurved vanligen bildas på lutande träd eller grenar som böjs under sin egen tyngd.
Karlfeldt tyckte väl att meningen med ordet "svott" framgick av sammanhanget. Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) förklarar ordet så här: "uppkommet genom oriktig upplösning av hundsfott". På 1600-talet var "hundsfott" ett vanligt skällsord med betydelsen kräk eller usling. Ordet nöttes ner och på 1800-talet kunde det också betyda en feg eller ynklig stackare.