Skip to main content

Lyckad Karlfeldtafton på V-Dala nation

25 april 2024

Lördagen den 16 mars 2024 var det åter dags för en Karlfeldtafton på V-Dala nation i Uppsala med utställning, föredrag och utdelning av uppsatspriser. 


Liksom för ett drygt år sedan anordnade studenter på V-Dala nation i samarbete med Karlfeldt-samfundet på nytt ett arrangemang för att ta tillvara på och påminna om Erik Axel Karlfeldts diktning. Det blev liksom förra gången en mycket lyckad dag och kväll. Birger Mård från V-Dala nation var huvudansvarig från studenthåll och gjorde ett enastående jobb!

Dessvärre var dagen 16 mars en av de värre under vårvintern. Snön öste ned och orsakade stora trafikproblem, vilket gjorde att många (klokt nog) stannade hemma. Men de missade mycket! 

För oss som hade tagit oss till Alvar Aaltos vackra nationshus blev det lättare. Vi inledde kl 17 med fördrinkar och snittar (jo, fint var det!). Och med en del prat och bekantskaper innan alla satte sig för föredrag. Mika Larsson inledde med att från sitt unika perspektiv berätta om hur hon och släkten har uppfattat Erik Axel Karlfeldt. Mika höll ett enastående fängslande föredrag som gav även dem som nog tyckte sig känna till Karlfeldt rätt mycket att tänka på. 

Därefter höll Lars Falk ett föredrag som ställde frågan: Vad menade Karlfeldt egentligen? Vad hade han för framtidsplaner när han kom till Uppsala? Och det var lite överraskande från en person som säkert är den som kan mest om Karlfeldts diktning över huvudtaget. 

Till sist försökte Ola Nordenfors tala om Karlfeldts akademiska vedermödor. Som Nordenfors inledningsvis påpekade, är dessa akademiska ansträngningar inte så många eller omfattande. Karlfeldts lic.avhandling om den betydande engelske 1700-talsförfattaren Henry Fielding handlar nästan uteslutande om Fieldings tidiga (och närmast bortglömda) dramatiska verk, inte om hans odödliga roman Tom Jones. A Foundling. Men det framgår också att Karlfeldt nog hade tänkt sig att fortsätta med en fortsättning. Nå, så blev det inte. 

När Karlfeldt blev ledamot i Svenska Akademien ålades det honom att skriva en minnesteckning om någon bemärkt person i den svenska litteraturen. Och då valde han 1600-talspoeten Lasse Lucidor. Det var ett lite oväntat val. Men Karlfeldt kände tydligen igen sig själv i vagabonden, löskerkarlen. Över huvudtaget är det frapperande hur Karlfeldt, som själv motsatte sig biografiska tolkningar av sina egna dikter, gärna dras till biografiska läsningar i sina egna litteraturhistoriska studier. Så menade Nordenfors.

Karlfeldt-samfundet har också en högskolepristävling, och pristagarna (Axel Hedengren, Edvard Ek och Milla Nenonen) kallades fram för att mottaga sina diplom ur ordföranden Johan Tysks hand. 

Karlfeldt-samfundet har också nyligen publicerat ett digitalt tonsättarregister på hemsidan. Och i samband med det kallades Gustaf Bergel fram till scenen för att tackas för sin insats i samband med upprättandet av tonsättarregistret. Och han fick givetvis ett årslångt medlemskap i Karlfeldt-samfundet.

Efter föredragen blev det en middag i Carl Larsson-rummet på V-Dala. Mycket god mat, sånger, underhållning i form av spelmanslag från nationen.

V-Dalas inspektor (tillika Karlfeldt-samfundets ordförande Johan Tysk) har ivrigt understött idén om att Karlfeldt-afton ska bli ett återkommande arrangemang. Och det tror jag samtliga närvarande vid Karlfeldt-aftonen 16 mars är entusiastiskt eniga i.

Nedan följer kortversioner av föredragen.

Ola Nordenfors

Min morfar diktaren (Mika Larsson)

Jag brukar säga att jag tillhör den privilegierade grupp, som fått växa upp med tre generationer. Mina bilder och minnen ur verkligheten omspänner två sekelskiften, jag har levande minnesbilder från 1800-talet, seklet när min morfar, men även min mormor föddes. Hon som gav mig bilderna. Hon som överlevde Erik Axel med 50 år. Det var orsaken till att vi barnbarn hade henne nära oss under hela vår uppväxt. Kanske blir jag den sista som både kan och vill ge ett familjeperspektiv på diktaren. Kanske finns när jag dör bara fasaden kvar. Den fasad som morfar och mormor genom en livslång pakt putsade på i mer än 100 år.

Morfar fick med sig i livet ett ungdomsmörker, som inte tålde dåtida parnassens krav på fläckfria fasader. Så måste både morfar och femtio år senare mormor dö, innan vi fick veta att Erik Axels pappa fängslats som bedragare. Och att detta var skälet till förlusten av gården, modersarvet. Och till de år av förnedring, som följde. Först långt efter morfars död fick vi veta att hans älskade lillebror tagit sitt liv. Och att mormor fött honom tre barn i lönndom.

Morfars närmast sjukliga rädsla för att efter faderns brott hamna i skuld tog mormor över, den levde vidare i henne. Liksom hans skygghet inför det offentliga. Mormor sa ofta: ”Man ska inte tro att man är nå’n. Man ska inte förhäva sig.” Morfar sa: ”Gerda! Låt dem inte förminska dig!”

Vi vet idag att erotiken var morfars musa och hans gissel. Jag tänker ofta på Albert Engströms ord om honom i ett brev till en av morfars många kvinnor:”(…) denna brutala och geniala bonde var blyg och fräck på samma gång. (…) Men han var ju så komplicerad, lögnaktig och sann, brutal och vek--- han var allt!” Om detta ”allt” vet vi tyvärr rätt lite. Fasaden som de putsade på, morfar och mormor, har berövat litteraturhistorien och oss en insikt och kunskap, som jag tror hade ökat hans överlevnad in i vår tid.

För att finna människan Erik Axel Karlfeldt, liksom oss själva i honom, i hans dikt, måste vi tränga igenom den fasad som bär hans namn. Bakom fasaden är han närmare än dagens ungdom anar. 


Karlfeldt i Uppsala (Lars Falk)

Lars Falk talade om Karlfeldts andra period i Uppsala och undrade vad han egentligen tänkte bli. Karlfeldt hade avlagt sin filosofie kandidatexamen 1892 och prövat på att arbeta både som journalist och lärare. Efter några erotiska förvecklingar återvände han till Uppsala 1896 för att bli filosofie licentiat. Alla vänner är överens om att han trivdes utmärkt med att ha sin mor och Fröding inom räckhåll, men vad tänkte han göra sedan? Svaret måste bli att han under några år satsade helt på sin diktning och var beredd att ta enkla sysslor för att få tid för den. Det genombrott som följde med Fridolins visor 1898 kunde han knappast ha förutsett.

Karlfeldts akademiska vedermödor (Ola Nordenfors)

Ola Nordenfors uppehöll sig vid Karlfeldts akademiska vedermödor. Som Nordenfors inledningsvis påpekade, är dessa akademiska ansträngningar inte så många eller omfattande. Karlfeldts lic.avhandling om den betydande engelske 1700-talsförfattaren Henry Fielding handlar nästan uteslutande om Fieldings tidiga (och närmast bortglömda) dramatiska verk, inte om hans odödliga roman Tom Jones. A Foundling. Men det framgår också att Karlfeldt nog hade tänkt sig att fortsätta med en fortsättning. Nå, så blev det inte. 

När Karlfeldt blev ledamot i Svenska Akademien ålades det honom att skriva en minnesteckning om någon bemärkt person i den svenska litteraturen. Och då valde han 1600-talspoeten Lasse Lucidor. Det var ett lite oväntat val. Men Karlfeldt kände tydligen igen sig själv i vagabonden, löskerkarlen. Över huvudtaget är det frapperande hur Karlfeldt, som själv motsatte sig biografiska tolkningar av sina egna dikter, gärna dras till biografiska läsningar i sina egna litteraturhistoriska studier. Så menade Nordenfors.

Senaste nyheterna