Inte betagen i Bergtagen
Vi är nog många som föresatt oss att läsa (om) Thomas Manns Bergtagen från 1924 när den nu har kommit i mästerlig översättning av vår samfundsmedlem Ulrika Wallenström.
Mann fick Nobelpriset 1929, men det satt hårt inne. Svenska akademiens nobelkommitté enades om att belöna honom "förnämligast för hans stora roman Buddenbrooks", dvs. man säger egentligen att Mann får priset trots Bergtagen.
Man erkänner att Tristan och Tonio Kröger är ganska bra och Döden i Venedig acceptabel. Och kommittéordföranden Per Hallström var säkert nöjd med att få prisa "den stora uppgörelsen med den demokratiska antipatriotismen i Betrachtungen eines Unpolitischen", den tankebok från krigstiden som Mann själv redan distanserat sig från.
Den store Mann-motståndaren var Karlfeldt. Han låter sig övertalas att ge Mann priset fast det gått 28 år sedan Buddenbrooks och Manns "senaste större arbete, romanen Der Zauberberg icke synes ägnat att stärka hans kompetens till ett Nobelpris". Men redan i utlåtandet 1924 hade Karlfeldt, tillsammans med Henrik Schück, "bestritt Buddenbrooks allmänt erkända rang av mästerverk i sin art, ja, ej tillmätt det några märkligare egenskaper".
För Karlfeldtforskningen och -läsarna återstår att förklara varför Karlfeldt tyckte så illa om Thomas Mann. Fundera på det när ni läser Bergtagen.
CHRISTER ÅSBERG