Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

2021 Års- och sommarmöte i Västerås

Karlfeldt tyckte om Västerås. Där tillbringade han sina finaste skolår, fick nya vänner och upplevde sin första kärlek. Frågan är om han skulle ha gillat dagens Västerås. Den rivningsvåg som drabbade Sverige på 1970-talet gick hårt fram i staden, även om det hus där han själv bodde under skoltiden finns kvar i ett skyddat kulturområde.

Lyckligtvis skonades Västerås stadshotell, där Karlfeldtsamfundet genomförde sitt årsmöte efter ett ­up­pe­håll vållat av Corona-pandemin. Hotellet är byggt i vacker jugendstil och en begåvad arkitekt har lyckats bevara dess charm under en omfattande ­modernisering. Det finns gott om vinklar och vrår i byggnaden och det var inte många medlemmar som lyckades lista ut den kortaste vägen till sina rum ­innan mötet var över. Ett åttiotal medlemmar hade kommit till Västerås och alla var översvallande glada över att se varandra igen under ett intensivt dygn ­ägnat skalden och hans verk.

Mötet inleddes med att ordföranden Odd Zschiedrich hälsade alla välkomna till Västerås med Gert Fylkings klassiska ord ”Äntligen!”, som brukade utropas när Nobelpristagaren i litteratur skulle kungöras.

Stina Otterberg introducerade författaren och ­läkaren Eva Ström som gav sin syn på en av Karlfeldts största dikter, Träslottet. Det blev en ny och inträngande läsning av dikten. Eva Ström fäste sig särskilt vid vilka röster som talar i olika avsnitt. Dikten handlar om hur beroende vi är av barndomen och hembygden, men också hur vi själva förändrar dessa bilder under livets gång. Karlfeldt valde till slut intressant nog att inte skaffa sig ett sommarboende i trakten av Avesta utan bosatte sig i Sjugare längre upp i landskapet. I ett samtal efter föredraget medgav Eva Ström att det fanns en personlig komponent i hennes intresse för dikten. Hennes egen far brukade läsa högt ur dikten och han var själv en av dem som lämnade landet för staden.

Efter kaffet belystes dessa frågor på ett annat sätt när Lillemor Karlsson vid Martin Koch-gymnasiet i Hedemora berättade hur hon får sina elever att studera Karlfeldt och skriva uppsatser om hans dikter. Det är ingen lätt uppgift. De flesta eleverna känner inte ens till Karlfeldt och de har svårt att förstå hans språk. Moderna elever är inte heller vana vid att läsa högt och måste vänja sig vid det. Det är lika viktigt att inte förenkla dikterna, för då blir de ointressanta.

Den bästa metoden är en gradvis träning, där eleverna först får välja ut en dikt som passar dem och dess­utom välja ut en lämplig dikt åt en kamrat. Ett av de viktigaste momenten är att varje uppsats granskas och kritiseras av en opponent i klassen. Alma Ekroos, som vunnit första pris, berättade hur eleverna upplevde denna process och hur det kom sig att hon valt dikten Mikrokosmos. Dikten är full av svåra ord och bort­glömda begrepp, men just därför tilltalade den henne och visade hur komplicerad och sammansatt människan är.

Årsmötet genomfördes snabbt och effektivt med Bo Pettersson från Leksand som ordförande. Odd Zschiedrich omvaldes som ordförande i Karlfeldtsamfundet på ett år. Tyvärr måste två medlemmar av styrelsen avgå på grund av tidsbrist. Stina Otterberg och Jon Karlfeldt avtackades högtidligt och valberedningen hade lyckats finna goda ersättare i Johan Tysk från Uppsala och Gunnar Kärrbom från Västerås. Den senare var på plats och fick presentera sig själv.

Middagen blev en glad tillställning i hotellets stora festsal. Det var en tämligen trött skara som mötte upp på söndag morgon, men programmet blev inte mindre ambitiöst för det. Stina Otterberg och Fredrik Sjöberg diskuterade årets bok och svenskarnas syn på naturen. Bengt Jonsell kunde inte själv komma och presentera sin vackra bok om Karlfeldts vilda flora, men Fredrik Sjöberg som skrivit förordet var i god form och formulerade sina åsikter lika utmanande som vanligt.

Efter kaffet gav Ola Nordenfors en gedigen översikt av hur olika kompositörer genom åren tonsatt Karlfeldts dikter och förvandlat dem till sånger. ­Antalet tonsättningar har ökat snabbt på senare år och det är påfallande hur ofta de unga musikerna väljer dikter som tidigare legat obeaktade. Ola lyckades få tekniken att fungera perfekt och vi fick höra en rad exempel på kända och mindre kända ton­sättningar. Karlfeldts betydelse för sina samtida ­framstod smärtsamt klart i berättelsen om Knut Håkansson som dödssjuk ägnade sig åt att tonsätta Brusala för kör.

Wilhelm Peterson-Berger är sedan länge förknippad med Karlfeldt och särskilt kring sekelskiftet, när de umgicks flitigt, förmådde han lägga ­något extra också till stora dikter som Längtan ­heter min arvedel. Minst lika spännande var det att höra om geniet från Malmberget, Bo Nilsson, och hans tonsättningar av delar av dikten Sjukdom och om Robert Sunds tonsättning av De tysta sångerna. Vi väntar otåligt på att denna kavalkad av analyser ska komma i tryck!

Efter lunch avslutades årsmötet med att Karin ­Perers och Lars Östlund förde oss tillbaka till den trakt där allting började och slutade. Karin beskrev hur Axel Eriksson växte upp i Folkärna och kom till Västerås från gården vid Dalälven. Dit återvände han som färdig student för att se gården säljas på auktion. Lars hade samlat alla tillgängliga uppgifter om begravningen i Folkärna 1931, då kistan fördes från Stockholm till skaldens hembygd. Det blev en fascinerande översikt av hur det officiella Sverige och ortens befolkning såg på Karlfeldt vid denna tid.

Det var en skara nöjda medlemmar som lämnade Västerås med ett varmt tack till styrelsen för ett gediget och innehållsrikt program.

Lars Falk