Sibelius och Fridolins fårabog

Som ett första musikaliskt smakprov intonerades Kvintetten Olssons insjungning, lätt, luftig och trogen originalet.  OD:s tolkning därefter gav ett tyngre och mera konsertant intryck. Båda insjungningarna upptog tre strofer ur dikten mot kompositörens två – en eftergift åt konventionell kvartettsång, där fyra strofer anses vara för många och två för få! Hans Barenthein läste så hela dikten med alla fyra verser, vilket gav en omedelbar och helt annan förståelse än den först demonstrerade text- och notbilden. Med hänvisning till Arne Bergstrands Karlfeldt i musiken påminde Folke Bohlin om att Karlfeldt i yngre år sjungit Gluntar med Albert Engström och att han ofta nynnade eller brummade när han diktade. Ett musikaliskt exempel härpå kan vara "Svarta Rudolf", som väl så mycket har att tacka tonsättaren som skalden för sin popularitet. "Fridolins dårskap" har även tonsatts för manskvartett av lundensaren Oskar Melander, vilken liksom Sibelius, höll sig till de två ytterstroferna. Sista strofens "Gå hem och gnid det fåralår/­som hänger på din vägg" har av skalden försetts med en anm. "Fiol kallas skämtsamt (i förstaupplagan 'mångenstädes') ett torkat fårlår varav karvas skivor". I SAOB är faktiskt ordet fiol upptaget i betydelsen fårbog med hänvisning just till Karlfeldt.

I sin Karlfeldtmonografi ser Torsten ­Fogelqvist dikten som både en pastisch och ett uttryck för förälskelse, men han gör ingen mera ingående analys. Varför tilltalas adressaten i dikten med ett förtroligt Du? I "Lustgården" – den första dikten i Fridolins lustgård – inviterar skalden "broder Håkan" att byta stridens mödor mot sång och drömmar. De har båda varit "fordom tämligt stora skalkar" och Fridolin därtill "många kvinnors gäck". Det är kompanen Håkan, som nu i "Fridolins dårskap" vänder sig till Fridolin och talar om hans kvinnovurm och narraktiga utstyrsel. I slutstrofen säger han nästan föraktfullt till honom att gå hem och dränka sitt svårmod med "dubbelt öl på flisorna av sargad violin". Ett eko måhända också av vännen Albert Engströms förhånande av slutkören i den året innan framförda sekel­skifteskantaten av Karlfeldt. Ordet 'dårskap' återfinns i "Fem farliga F" i den strof som handlar om "Flickan, så smilande och skön/ hon lockar dig till dårskap, som får sin svåra lön". Dårskap i betydelsen svårmod har av Karl Ivar Hildeman ställts i relation till den svåra kris som Karlfeldt genomgick omkring år 1900 – "besvikelsens beska öl".

Hur kom tonsättningen av "Fridolins dårskap" till? Under krigsvåren 1917 med svält och ransonering fick Sibelius en saltad och rökt fårbog i gåva av en vän i Björneborg. För att inte röja försändelsens innehåll hade givaren lagt bogen jämte ett följebrev i en fiollåda och skrivit "fiol" på adresslappen.  Sibelius kvitterade omgående gåvan med att till vännen, Torkel Nordman, översända "Fridolins dårskap" i sättning för manskvartett "med en hälsning och tack för den délicieuxa violon'en". ­Sibe­­lius uteslöt stroferna 2 och 3, det hela var nog bara avsett som ett skämt. Men den gode Nordman lät sin manskvartett fram­föra kompositionen, och på det sättet blev den känd och är idag mycket uppskattad bland körsångare även i Sverige. Det dröjde dock till 1946 innan OD tog upp sången på sin repertoar.
Melodin har likheter med den finländska melodin till Runebergpsalmen "Jag lyfter ögat mot himmelen" med textraden "Tack för allt gott" – ytterligare en skämtsam ­anspelning av Sibelius! Därtill kommer en återklang av tondikten Finlandia, vilket underströks med mäktiga pianoackord.

Lyssnarna tackade Folke Bohlin med långvariga applåder för en lysande episk, lyrisk och musikalisk framställning.