Karlfeldt som verktyg för litterär kompetens

Inledning

Vad innebär det att vara en kompetent läsare och hur fostrar man en kompetent läsare? Detta är till synes grundläggande frågor alla som undervisar i litteratur funderar över och försöker klarlägga. Samtidigt är svaren långt ifrån självklara. Detta är komplexa frågor och ordet ”kompetent” är, i ett litterärt sammanhang, minst sagt svårdefinierat. Den som dock önskar undervisa i litteratur bör och förväntas ta ställning till denna komplexitet i sin undervisning.^[1]

Trots detta så dyker aldrig begreppet litterär kompetens, ibland även kallat litterär medvetenhet, explicit upp i ämnesplanen för svenska på gymnasiet, vilken litteraturdidaktiker Lars Wolf i sin artikel ”’Ikaros’ på högstadiet – en aspekt på begreppet litterär medvetenhet” menar kan bero just på begreppets svårdefinierade natur. Wolf påstår dock att man kan argumentera för att de formuleringar gällande skönlitteratur i ämnesplanen ändå stödjer påståendet att litterär kompetens är målet med litteraturundervisning på gymnasiet.^[2] Vidare påpekar Stig Bäckman i ”Litterär kompetens. Ett försök till litteraturpedagogisk begreppsutredning” att det intressanta med att resonera kring litterär kompetens, ur en litteraturförmedlares perspektiv, är att det inspirerar till idéen att litteraturundervisning huvudsakligen bör fokusera på ”litteraturläsandets och litteraturtolkandets mekanismer snarare än på kunskaper om litteratur”.^[3]

Argumentet att undervisa i litteratur i stället för om är kanske särskilt relevant när det gäller författaren och nobelpristagaren Erik Axel Karlfeldt, som är denna uppsats primära undersökningsobjekt.  Stina Otterberg påpekar bland annat i sin essä Älska, dricka, sjunga, leva, dö att studera själva texterna snarare än författaren är särskilt motiverat i Karlfeldts fall, eftersom även om författarskapet kan problematiseras, så visar själva lyriken prov på så pass många universella teman och motiv.^[4] I samma anda menar Olof Lagercrantz i Jungfrun och demonerna – En Karlfeldtsstudie att ”den karlfeldtska dikten är tidlös” eftersom så många motiv återkommer och fördjupas i hans diktskap.^[5]  Av denna anledning ämnar denna uppsats undersöka i vilken utsträckning lyriken, som i detta fall representeras av Erik Axel Karlfeldt, dels kan hjälpa litteraturförmedlare att skapa kompetenta läsare, dels stämmer överens med den litterära kompetens som kan finnas i ämnesplanen för svenska på gymnasiet. 

Syfte

Syftet med uppsatsen är således dels att undersöka och visa på hur man kan utveckla elevers litterära kompetens genom diktanalys av två av Erik Axel Karlfeldts dikter: ”Dina ögon äro eldar” och ”Göken”, dels undersöka vilken typ av litterär kompetens som förespråkas i ämnesplanen för svenskämnet på gymnasiet. Vidare ämnar uppsatsen undersöka hur väl dikternas potentiella kompetens stämmer överens med den kompetens som förespråkas av ämnesplanen. Legitimeringen för att just Karlfeldts diktning är fokuset i denna uppsats grundar sig främst i eget intresse, men också i bredden av stilfigurer, teman och motiv i Karlfeldts verk som därmed möjliggör för djupgående diskussioner och analyser av verken. 

^[1]Anna Boglind & Anna Söderstam, Från fabler till manga 2, Malmö: Gleerups AB 2016, s. 181. 

^[2] Lars Wolf, ”Ikaros” på högstadiet – en aspekt på begreppet litterär medvetenhet”, i Texter om litterär kompetens och lyrik i undervisningen 1998, Stig Bäckman (red.), Härnösand: Mittihögskolan instutition för kultur och humaniora, s. 37. 

^[3] Stig Bäckman, ”Litterär kompetens. Ett försök till litteraturpedagogisk begreppsutredning”, i Texter om litterär kompetens och lyrik i undervisningen 1998, Stig Bäckman (red.), Härnösand: Mittihögskolan instutition för kultur och humaniora s. 141.

^[4] Stina Otterberg, Älska, dricka, sjunga, leva, dö – En essä om Erik Axel Karlfeldt, 1 e-boksuppl., Stockholm: Wahlström & Widernäs 2014, s. 8. 

^[5] Olof Lagercrantz, Jungfrun och demonerna – En Karlfeldtsstudie (Karlfeldtsamfundets skriftserie, 50), Karlfeldtsamfundet 2018, s. 10–11.