2019 Års- och sommarmöte i Rättvik

På fredagskvällen välkomnade vår ordförande Odd Zschiedrich alla till årets sommarmöte efter en stärkande aftonvard och presenterade kvällens första gäst: Göran Greider. Hur detta möte avlöpte beskrivs av Stig Morling nedan.

Lördagen inleddes med årsmöte, som öppnades med välkomstord av samfundets ordförande Odd Zschie­drich och diktläsning av Jørgen Straarup, ”Hösthorn”. Klubban fördes vant och effektivt av ­Claes-Bertil ­Ytterberg. Odd Zschiedrich valdes till ordförande för ytterligare ett år. Styrelsen i övrigt förändrades enbart med mångårig sekreterare Jørgen Straarups avgång. Han avtackades av ordförande för sina insatser i samfundets styrelse under sex år och fick mottaga Karlfeldtmedaljen. Traditionsenligt avslutades årsmötet med diktläsning, denna gång av Annika Straarup, som läste ”Den misskände spelmannen”.

Vid våra sammankomster är vår ambition att knyta något av föredragen till den ort där vårt möte äger rum. Lördagens olika kulturinslag var tänkta som en ny infallsvinkel på folkkonsten i Dalarna, en illustration av hur konstnärer i bild och musik präglade av sin bakgrund i Rättvikstrakten tog den med sig och förde den ut i ”världen” och hur den förändrades. I år hade vi glädjen att återknyta bekantskapen med Daniel Werkmäster som inledde med att tala om de två konstnärerna Jerk Werkmäster och Verner Molin. Daniel är till vardags chef för Uppsala konstmuseum och barnbarn till Jerk Werkmäster. Han är också ordförande i Mörksuggefonden som har en särskild koppling till Verner Molin.. Den mycket intressanta och stimulerande föreläsningen som Daniel höll illustrerades av många bilder av de båda konstnärernas alster.

Efter lunch följde en presentation av Litteraturbanken av Dick Claésson, som tog oss med på en svindlande färd ut på internet. Alla möjligheter som öppnar sig att hitta vad man än kan tänkas vilja veta eller läsa på denna digitala plattform är överväldigande. För många, kanske de flesta, blev det en häpnadsväckande och fascinerande ny uppenbarelse.

Vi fortsatte på det kulturella temat ”Rättvikskonstnärer som flyttat” och fick höra Gunnar Ternhag berätta om spelmannen Hjort Anders Olssons liv från Bingsjö med anknytning till Uppland och Bror Hjort. För att illustrera framställningen fick vi höra riksspelmannen Hady Prett spela olika låtar som gjorde det hela levande. 

Mätta på kulturupplevelser samlades vi så till middag med sång och glad gemenskap. Mika Larsson höll ett tal som passar att återge för att summera stämningen.

För att alla skulle få sitt lystmäte av Karlfeldtdikter for vi på söndagen till Sångs för att återigen få göra en poesivandring. Gunbritt Berggren tog emot oss och hade förberett ett program av diktläsning vid olika stationer i den vackra trädgården. I grupper vandrade deltagarna runt och kunde njuta av skaldens ord och den fina miljön. Några av de frivilliga uppläsarna hade själva valt ut sin dikt och förklarade varför. Till sist avslutade samfundets vice ordförande Gunilla Stenman Jacobson sommarmötet och tackade vårt kära värdfolk för den sköna upplevelsen och hemförlovade mötesdeltagarna.

Gunilla Stenman Jacobson

En minnesvärd sommarkväll med ­dragspel, Karlfeldt och socialism

Går det att blanda dragspel (ackordeon) med Karlfeldt och socialism? Jodå, Karlfeldtsamfundet kan! En fredagskväll som inleddes med en anings provokation från Göran Greider. Han tittade ut över församlingen, med glimten i ögat konstaterade han ”jag är socialist, hur många här inne är det?” Några räckte upp handen. ”Ja, ni andra kan gå ut!” Därmed var kvällens anslag av humor etablerat! Att den gode Göran har en kluven inställning till Karlfeldt är nog flera i samfundet helt medvetna om. Således blev den första Greiderska Karlfeldtsläsningen ”Äppel-skörd” ur Fridolins lustgård ett exempel. Enligt Göran var detta en riktigt dålig dikt, nåja, även en mästare kan ha sina begränsningar. Erik Axel må väl i sin himmel instämma med Nils Ferlin: ”och Gud må förlåta mig somliga rader!”

Nå, en stark förenande plats för Karlfeldt och Greider är Lustgården och Trädgården. Göran återgick i sina referenser till och med till första Mosebok och Edens lustgård. Han kunde för sin inre syn se Vår Herre gå med en vattenkanna, medan Adam och Eva (efter syndafallet) gömmer sig i buskarna. Ja, Görans starka anknytning till trädgården som en närmast existentiell plats kan nog fler än jag själv känna igen. I min tidiga minneslåda återkommer jag gärna till förskoleåren på Lovö. Så låt mig citera vad jag för ett par år sedan skrev om min mormors trädgård: ”Mormor hade begåvats med mycket gröna fingrar! Successivt växte en stor trädgård ut runt mangårdsbyggnaden. Det mesta av vad som idag hyllas som ”närodlat” gick så småningom att finna: Potatislandet, som jag fick hjälpa till med att skörda, jordgubbslandet, där det var alltför lätt att föräta sig på mormors ”bubbar”, krusbär och vinbär, samt givetvis äppelträd, päronträd och körsbärsträd ingick i Carin Valborgs omsorg. Dessutom växte krikon på vägen upp till den kombinerade hönsgården och svinstian. Krikonen kunde skördas på förhösten och blev till en utmärkt marmelad!”

Åter till Görans trädgårdsperspektiv. Snarast finns det också ett sensuellt innehåll i trädgården, ja själva ordet Lustgården anger ju detta. Hur ofta anknyter inte Karlfeldt till just Lustgården.

En ”Göransk dalarapsodi” blir en möjlig slutkommentar. Som sin egen favoritpoet i Dalarna framhöll han Dan Andersson, en för mig vare sig överraskande eller (än mindre) störande association. För många av oss var troligen just Dan Andersson en ­tidig diktarbekantskap redan i tidiga tonår. Att det också finns flera anknytningspunkter mellan Karlfeldt och Dan Andersson återfinns i poesin: Naturen, känslan för de udda människorna, spelmän och tiggare, samt de alltid återkommande existentiella frågorna. Enligt Göran var just Karlfeldt en viktig inspirationskälla för Dan Andersson.

Det blir ett lite fascinerande perspektiv: Södra Dalarna, från Skattlösberget i väster med Dan Andersson, via Brunnsvik och Ludvika med Alf Ahlberg, Söderbärke med Werner Aspenström och H.S. Nyberg, till Folkarebygd i öster med Erik Axel Karlfeldt, vilken trakt av skaldekonst och lärdom, samt med tre ledamöter av Svenska akademien!

Sedan sällskapet ”pustat ut” efter Greiders glada framställning var det dags för en ny bekantskap, Åsa Sundstedt, ackordeonist, frilansmusiker och kantor i Orsa kyrka. Vi fick oss till livs en kort musikalisk resa i tid och rum på ackordeon. Med Mozart ”Adagio for Glass Harmonica, K 356”, och Bach ”Invention in D minor, BWV 775” och ”2:a satsen ur italienska konserten” till Astor Piazzolla i Buenos Aires ”Septessima ancora” och ”Adios non nino”.

Istället för pausmusik blev det en konstpaus med diktläsning. Som en extra överraskning trädde Åsas make Lars Lindström fram och läste dikt av Karlfeldt, ”Kyrkosångarne” från 1919. Uppläsningen gav rättvisa åt den humoristiska ådran hos Karlfeldt, tack Lars! En avslutning med en äkta Parisanknytning på musett­dragspel gav Lars Holms tolkning av ”Autum leaves” och ”Sous le ciel de Paris”. En lämplig psalm på ackordeon, Boeves psalm, avrundade en glädjefylld afton.

Stig Morling