Kärleksskildringar i Karlfeldts tidiga dikter

Uppsats av 

Idag ses Erik Axel Karlfeldt som en av de stora inom svensk poesi, men när hans första samling, Vildmarks- och kärleksvisor, utgavs 1895 blev den kritiserad för att den hade "tekniska brister". Trots det fortsatte Karlfeldt att skriva och kom senare att publicera ytterligare fem diktsamlingar som mötte betydligt större framgångar. Ett ofta återkommande ämne i debutverket, som utgavs då skalden själv var trettioett år, är kärleken. Känslan visas från olika sidor i dikterna: Ibland skildras lycklig kärlek, som i Ung kärlek där två unga människor delar en fin stund med varandra, i Vild kärlek är det istället ett mer fysiskt och rått kärleksmöte som målas upp och i Ur hjärtats gåtbok illustrerar Karlfeldt kärlekens baksida, det vill säga hur det känns när man inte får vara med sin älskade. Även i de senare verken kan skildringen av kärleken återfinnas i flera dikter, som i Flora och Bellona (1918), där Blommornas kärlek målar upp ett sommarlandskap där blommorna och blir assisterade i sitt kärleksliv av omkringflygande insekter. Dikten handlar om kärlek, samt om hur fantastisk naturen är och hur den kan få oss att känna oss nära Gud. Den här uppsatsen ämnar diskutera hur Karlfeldt bygger upp bilden av kärleken i sina verk, samt undersöka förändringen från de tidigare dikterna till de senare, med de fyra tidigare nämnda dikterna som utgångspunkt.

I den tre strofer långa dikten Ung kärlek tycks diktjaget vara en ung man som tänker på en flicka och den natt de båda tillbringat tillsammans: "Sin unga kärlek hon har mig skänkt / en kväll i den svala skog." Kärleksparets möte utspelar sig i en skogsmiljö och naturen utgör en avgörande del i skildringen av deras känslor. Genom att vädja till läsarens sinnen och beskriva lukter, känslor och synintryck skapar Karlfeldt en stämning som visar den näst intill förtrollande anda som råder mellan de två. Under natten de har tillsammans glömmer de bort att vara rädda och försiktiga, de har bara ögon för varandra: "På stigar som leda bland buskar och ris / in i huldrornas mörkaste paradis / vi gingo i salig förgätenhet".

Den andra strofen är skriven med ett rikt bildspråk. Genom metaforer och besjälningar väcks skogen till liv och deltar i det intima ögonblick som utspelar sig mellan diktjaget och hans flicka. De upplever att det ur snåren spelas "en brudsång på viskande strängar" och månen är plötsligt kärleksgudinnan Venus som bevakar dem "drottningslugnt" och tycks sprida en ro över kärleksscenen. Det är alltså en tillåtande, välsignande och beskyddande natur som omger de unga förälskade i Ung kärlek. Det finns ingen skam eller oro dem emellan, utan istället en lycka utan gränser över att få sjunka i varandras armar till slut.

Det intrycket förstärks när den avslutande strofen skildrar det harmoniska efterspelet då diktens par sakta vandrar hem från sitt möte, svalkar sig med bäckens svala vatten och känner sig helt omtumlade av nattens händelser och kärleken. I Ung kärlek ligger fokus enbart på nuet, antagligen för att de förälskade själva är så uppslukade av det, och man får inte veta någonting om konsekvenserna av deras handlingar. Det är dock inte heller relevant, för dikten är en ren kärleksskildring där lyckan och euforin får stå i centrum.

I en annan av Karlfeldts kärleksdikter, Vild kärlek, är stämningen däremot lite annorlunda. Kärleken framstår här inte som någonting lika vackert, utan snarare som smutsig. Även här är scenen för händelserna en skog, och naturen underbygger den stämning som byggs upp, dock finns det flera avgörande skillnader mellan dikterna. Mannen och kvinnan i Vild kärlek skildras utifrån, och mer vikt läggs på deras utseende och beteende än i Ung kärlek. Mannen ligger och sover "med kinden mot påsen" när flickan kommer "drivande, gänglig och tunn." Diktaren tycks vilja visa att de är fattiga och inte särskilt världsvana och väluppfostrade. De osofistikerade dragen framkommer tydligt hos flickan som inte för sig som en fin flicka. När mannen ger henne en örfil kommer svaret "raskt och redigt!" Det betonas även att de båda två härstammar från tattarsläktet och att de därmed delar "släktskapsdragen", vilket förklarar att det oplanerade mötet leder till en kärleksakt: "[L]ika barn leka bäst."

Efter att de fyra första stroferna introducerat paret och skildrat situationen är det i den femte strofen som själva kärleksakten äger rum. De begår en handling som egentligen är reserverad för gifta par: "Och snart var försoningen sluten / och löftenas boja knuten / förutan lysning och präst." I kontrast till den alltigenom rofyllda och förstående tonen i Ung kärlek anar man här en kritik mot det oplanerade mötet som lett fram till en syndig handling, helt utan underliggande känslor. Den sjätte strofen fortsätter att anspela på att det de gjort egentligen krävde att man gift sig: "Nu bröllopsmålet vart hållet". I den följande versraden blir föraktet mer uttalat då flickan liknas vid ett glupskt troll som rycker i påsarna och tar all den bästa maten.

Kärleken i Vild kärlek sträcker sig inte längre än till det kroppsliga och är inte djupare än att den kunde väckas av den "glödande junivåren". Efter akten är maten och drycken viktigare än samhörigheten mellan mannen och kvinnan och trots att de kysser varandra och pratar om livet de har framför sig är det dock bara en kort natt de har tillsammans.

Karaktären på Ur hjärtats gåtbok är ytterligare litet annorlunda jämfört med de tidigare dikterna. Medan Ung kärlek och Vild kärlek har gemensamt att de båda skildrar en särskild händelse och utspelar sig i skogsmiljöer med en man och kvinna närvarande är den tredje dikten snarare en sorts reflektion eller inre monolog där ett diktjag tänker på sin älskade. Trots att den inte berättar om en särskild situation och inte utspelat sig i en specifik skog har Karlfeldt även här låtit naturen utgöra en viktig del av bildspråket:

Jag ska se dig ibland, när min vaka blir lång,
när jag lyssnar till midnattens lockande sång
över daggiga strån längs den forsande ström
skall du komma på nytt i min sensommardröm

Naturskildringarna är del av den tankegång som byggs upp, de bidrar till stämningen och inkluderas i diktjagets drömmar och farhågor inför framtiden. Han ska alltid se sin älskade i sina drömmar, strålande som en "solbadad ros", men han vet också att hon kommer att försvinna igen. Tonen i dikten blir därmed melankolisk.

En underliggande smärta kan skymtas hos diktjaget och man anar hur svårt det är för honom, men samtidigt låter han sig inte ätas upp av förtvivlan utan klamrar sig fast vid en strimma av hopp och en önskan om att en dag få uppleva den lyckliga kärleken igen. Här har Karlfeldt använt sig av musik för att illustrera diktjagets känslor: "Jag vill komma en gång, då din ungdom är slut, / (...) / I den döende sommarens ljus vid din dörr / vill jag röra de strängar som klingade förr." Musikmetaforen gör att ännu ett sinne väcks hos läsaren, även hörseln blir involverad i läsningen. Det greppet fortsätter författaren att använda sig av även i den femte och sista strofen i Ur hjärtats gåtbok där minnena av de lyckliga tider som passerat liknas vid dunkla ackord som diktjaget sparat och som kan ljuda igen i "sorl av vindar och älv och vår dröms melodi."

Ytterligare ett grepp som skalden tar till i den tredje dikten är retoriska frågor. Den första strofen är uteslutande uppbyggd kring frågor som vittnar om ett tvivel, en osäkerhet kring hur pålitliga minnena av diktjagets saknade kärlek är: "Var det flyende nyck, var det sanning och glöd?" Han undrar om det var något mer än passion: "Var det bloden allen, som var hetsig och röd?" Frågorna ger en omedelbar inblick i situationen och visar på diktjagets karaktär, samt belyser kärlekens komplexitet.

Alla de tre dikterna från Vildmarks- och kärleksvisor är skrivna med slutrim, både manliga, kvinnliga och ibland, som i de två avslutande versraderna i Ung kärleks första strof, löpande. Vid första anblick kan tyckas att rimmen inte har någon betydelse för skildringen av kärleken, men trots att deras roll inte är avgörande har de en effekt för läsningen. Förutom att underlätta läsningen och skapa en sorts flyt i raderna har slutrimmen även ett sammankopplande syfte mellan olika versrader. Samhörigheten mellan de verser vars slutord rimmar med varandra blir mer framträdande. Brudsången som spelas upp för de förälskade i Ung kärlek "på viskande strängar" flyger två verser senare "över backar och klöverängar" och binder på så vis ihop bilden som målats upp. Dock är det i rimmen som man kan ana de brister i tekniken som den unge Karlfeldt blev anklagad för. För att skapa rimmen tvingas han ibland konstruera meningarna på ett sätt som känns ganska onaturligt: Flickan i Vild kärlek har en kjol "som till smalbenet räckte" istället för "som räckte till smalbenet".

Tittar man så närmare på den betydligt senare dikten Blommornas kärlek, upptäcker man att Karlfeldt till stor del använt sig av samma grepp som i sina tidigare verk, men med en större variation och en förfinad teknik. Liknelser och metaforer används för att skildra blommornas och djurens rörelser: Gökskällan "rör som till högtid sin kläpp" och ängen vajar och "vaggar som tusen små sängar / med brokiga sparlakan på". Samtidigt är dikten metaforisk på ett djupare plan än de tre tidigare verken i vilka kärleken skildrades direkt och med fokus på de älskande. I Blommornas kärlek besjälas blommorna och deras skönhet och samarbete med "fjärilar, humlor och bin" blir till en vacker symbol för kärleken.

Karlfeldt bygger förutom bildspråket upp dikten genom att använda sig av alla de fem sinnena, gökskällan är "luden", bruden har "honung på längtande läpp", det flyger "doftande kyssar", lundarna "susar" och näckrosen sträcker "sin krona ur glimmande göl". Läsaren får ett helhetsintryck och kan skapa sig en bild av den romantiska, svärmiska miljön där scenen utspelar sig.

De sju första stroferna består av fyra verser och är skrivna i presens. De är koncentrerade på blommorna och insekterna som hjälper dem i dess kärleksspel. Därefter sker en tempusväxling och en man som passerat förbi platsen hamnar i fokus. Kanhända gick Karlfeldt själv i skogen en dag och slogs av det vackra skådespelet i "blommornas kärleksfest." Naturen höjs upp och får en närmast gudomlig karaktär när den betraktande mannen i den nionde strofen känner Guds närvaro. Avslutningsvis får denne Gud koppla samman blommorna, naturens mirakel samt människorna och deras liv och kärlek. Gudens olika skapelser bildar en grupp parallellismer i diktens två sista strofer:

[D]en samme i stormvindens vågor
och daggens välsignade skur,
i människohjärtats lågor
och stilla blomsteramour.

Även om tekniken är mer förfinad och skildringen i Blommornas kärlek har ett större djup och är mer subtil i sitt budskap än de berättande kärleksdikterna från Vildmarks- och kärleksvisor så återfinns även här rimmönstret med kvinnliga och manliga slutrim. Också här är ordföljden ibland omvänd för att göra det möjligt att skapa slutrim: " När Phoebus skön Flora besöker". Karlfeldt går dock längre i Blommornas kärlek och använder inte bara slutrim utan även andra typer av rim, som allitterationer. Formuleringen "brudgummen bidar och bruden / med honung på längtande läpp" blir betonad både tack vare de återkommande b- och l-ljuden.

Den unge Karlfeldt som publicerade Vildmarks- och kärleksvisor hade utvecklat en stil som följde med honom i hans skrivande även senare under karriären. Naturen står i fokus i hans diktning och när han vill skildra kärleken och alla de känslor och intryck som kan följa med den är naturen hans främsta medel. Även utnyttjandet av sinnena är någonting som de tidiga dikterna har gemensamt med den senare som diskuterats här. Rent strukturmässigt finns de återkommande slutrimmen och den resulterande ibland omvända ordföljden i alla de fyra dikterna. Dock märks en del skillnader som gör att läsaren förstår att skalden har utvecklat sitt uttryckssätt. Samtidigt som fler tekniker används i den senare dikten är stilmedlen mer dolda och subtilt invävda i versraderna. Det är också tydligt att den unge Karlfeldt skildrar kärleken mer direkt, som en berättelse där paret eller en förälskad person hamnar i fokus, medan Blommornas kärlek snarare tycks ämna illustrera den förundrande naturen och hur gud och kärleken alltid finns närvarande i den. Det är alltså en mer djupgående skildring som bjuder in till större tolkningsmöjligheter.

Mänsklig kärlek, lycklig, kroppslig, förlorad kärlek, till och med en sorts allmän kärlek till gud och naturen skildras av Karlfeldt. Igenkännande och identifiering med de känslor som skildras underlättas genom att skalden vädjar till läsarens sinnen och utnyttjar naturmiljöer som är bekanta för de flesta. När man går in för att jämföra de tidigare kärleksdikterna med senare dikter skrivna på samma tema kan man ana vad de som kritiserade Vildmarks- och kärleksvisor syftade på. Skillnaderna är emellertid främst tekniska. Tittar man på förmedlingen av känslor och bilden av den komplicerade och mångfacetterade kärleken är även de första dikterna träffsäkra. Romantiken flödar när diktjaget i Ung kärlek minns: "Igenom äng, där brudsporren blommar / vi vankade, yra av doft och sommar, / och stirrade upp i stjärnorna / med tumlande febertankar i hjärnorna." Kvar lämnas läsaren med en vacker bild av den sagolika kärleksnatten som Karlfeldt skapat.