Du dansar, bleka ungdom, sorgset låta
din ukulele och din saxofon.
Du ungdom som jag älskar, jag vill gråta
att se din dans; den slår mig som ett hån.
Det låg en frostnatt på din barndoms ängar,
och glädjens blomster sveddes till sin rot.
Det for en storm igenom tidens strängar,
och än de darra som i skälvosot.
Som lundar fälla och som löven dala
med sakta vingsus på en nattlig flod,
som ljumma ilar sucka mot de svala,
så fläktar hösten, ungdom, i ditt blod.
Men trumman hetsar, rått trumpeten ryter.
Det är som krigets sista kompani
av allt för veka, sviktande rekryter
i ryckig Veitsdans vinglade förbi.
Till offer föddes du, ty det skall vitas
för folks och gudars långa, djupa schism.
Emellan solens upp- och nedgång skall du slitas:
i öster barbari, i väster miljardism.
* *
*
Vik, dumma spel! Om än på grova sulor,
gå rask och rak, du tidens unge son.
Du nöjs ej längre med de nådesmulor
den rike mannen slänger bort i vrån.
Du tror ej mer, att Gud har skrivit lagen
att många skola träla för de få.
Det faller solsken över arbetsdagen,
om än i jordens schakt dess timmar gå.
Nu lyfter ingen ett heraldiskt vapen
till pråligt skydd för en försutten rätt.
En storm har knäckt de rötta adelskapen,
det är du själv som är din stam och ätt.
Den grav som falskt benämndes fädrens ära
är överbryggad, lik ha fyllt dess gap.
Till jämlikheten, ungdom, har du nära,
men långt till frihet och till broderskap.
* *
*
Lycksälla ungdom, du är född med vingar,
din smäckra fågelkropp är byggd för skyn.
Du svävar över oss i hökens ringar,
då vi gå kvar som höns och nöt i byn.
Som biet vilar sig på blomsterstänglar,
så skall du rasta i en sydhavspalm,
och du skall kretsa som legendens änglar
kring Betlehem och sjunga julens psalm.
Flyg ut, flyg ut och tag den i besittning
din blåa utmark till vårt grå allod.
För allting ont du ärvt du fick ett gott i kvittning,
ty du fick himmelrikets nyckel, mod.
* *
*
Hör tidens röster, dundrar demagogen.
Ja, hör och lär, men tro ej allt du hör.
Nu bävar jordens grund, nu rämnar himlabågen
för ordens bomber och för skränets kör.
Du plockar kvickt ur röret i kloaken
en vals från Wien och en bombasm från Rom.
All världens missljud svävar över taken
i denna rymd som troddes stum och tom.
Men det är högre ting du vill förnimma,
och du skall känna vad vi alla känt.
Lägg bort din hörlur i en stilla timma
och lyssna till ditt inres instrument.
De dolda källorna, de lådingsfriska,
du är dem hjärtenära, när du vill.
Igenom årens sus jag hör dem viska,
än ömt, än gäckande: April, april.
Jag är en höstpoet, men tro ej, vårtid,
din tjusta oro är mig fjärn och forn.
Tag mina bruna blad. O vårtid, sång- och sårtid,
sjung i min själ och dallra i mitt horn!
Du dansar, bleka ungdom, sorgset låta
din ukulele och din saxofon.
Du ungdom som jag älskar, jag vill gråta
att se din dans; den slår mig som ett hån.
Det låg en frostnatt på din barndoms ängar,
och glädjens blomster sveddes till sin rot.
Det for en storm igenom tidens strängar,
och än de darra som i skälvosot.
Som lundar fälla och som löven dala
med sakta vingsus på en nattlig flod,
som ljumma ilar sucka mot de svala,
så fläktar hösten, ungdom, i ditt blod.
Men trumman hetsar, rått trumpeten ryter.
Det är som krigets sista kompani
av allt för veka, sviktande rekryter
i ryckig Veitsdans vinglade förbi.
Till offer föddes du, ty det skall vitas
för folks och gudars långa, djupa schism.
Emellan solens upp- och nedgång skall du slitas:
i öster barbari, i väster miljardism.
* *
*
Vik, dumma spel! Om än på grova sulor,
gå rask och rak, du tidens unge son.
Du nöjs ej längre med de nådesmulor
den rike mannen slänger bort i vrån.
Du tror ej mer, att Gud har skrivit lagen
att många skola träla för de få.
Det faller solsken över arbetsdagen,
om än i jordens schakt dess timmar gå.
Nu lyfter ingen ett heraldiskt vapen
till pråligt skydd för en försutten rätt.
En storm har knäckt de rötta adelskapen,
det är du själv som är din stam och ätt.
Den grav som falskt benämndes fädrens ära
är överbryggad, lik ha fyllt dess gap.
Till jämlikheten, ungdom, har du nära,
men långt till frihet och till broderskap.
* *
*
Lycksälla ungdom, du är född med vingar,
din smäckra fågelkropp är byggd för skyn.
Du svävar över oss i hökens ringar,
då vi gå kvar som höns och nöt i byn.
Som biet vilar sig på blomsterstänglar,
så skall du rasta i en sydhavspalm,
och du skall kretsa som legendens änglar
kring Betlehem och sjunga julens psalm.
Flyg ut, flyg ut och tag den i besittning
din blåa utmark till vårt grå allod.
För allting ont du ärvt du fick ett gott i kvittning,
ty du fick himmelrikets nyckel, mod.
* *
*
Hör tidens röster, dundrar demagogen.
Ja, hör och lär, men tro ej allt du hör.
Nu bävar jordens grund, nu rämnar himlabågen
för ordens bomber och för skränets kör.
Du plockar kvickt ur röret i kloaken
en vals från Wien och en bombasm från Rom.
All världens missljud svävar över taken
i denna rymd som troddes stum och tom.
Men det är högre ting du vill förnimma,
och du skall känna vad vi alla känt.
Lägg bort din hörlur i en stilla timma
och lyssna till ditt inres instrument.
De dolda källorna, de lådingsfriska,
du är dem hjärtenära, när du vill.
Igenom årens sus jag hör dem viska,
än ömt, än gäckande: April, april.
Jag är en höstpoet, men tro ej, vårtid,
din tjusta oro är mig fjärn och forn.
Tag mina bruna blad. O vårtid, sång- och sårtid,
sjung i min själ och dallra i mitt horn!
1. ukulele stränginstrument som började användas i dansorkestrarna på 1920-talet
2. Det låg en frostnatt ... tidens strängar syftar på första världskriget; glädjens blomster anspelar på folkvisan "Glädjens blomster i jordens mull"; skälvosot frossa
4. rekryter nyvärvade värnpliktiga; Veitsdans det medeltida helgonet Veits tillbads vid kramper och s.k. danssjuka
5. vitas gäldas (betalas) med bot; i öster barbari, i väster miljardism sovjetisk kommunism och amerikansk kapitalism
8. heraldiskt vapen adelssköld; försutten försummad, förlorad; rötta ruttnade
9. Till jämlikheten ... broderskap syftar på den franska revolutionens valspråk: frihet, jämlikhet, broderskap
10. född med vingar ... hökens ringar anspelar på den högtflygande ungdomen men också på tidens nya sätt att resa med flygplan; nöt nötkreatur
12. din blåa utmark himlen; allod arvegods; i kvittning i gengäld
13. demagogen folkförledaren
14. röret i kloaken de första radiomottagarna kopplades med en jordledning till ett element eller ett rör; en bombasm från Rom svulstighet från den italienske diktatorn Mussolini
15. Lägg bort din hörlur man lyssnade i hörlur i 1920-talets radiomottagare
16. lådingsfriska låding: vår
17. fjärn och forn fjärran och forntida
Medlem blir du genom att trycka på knappen brevid och fylla i dina kontaktuppgifter.
Välkommen till ett livaktigt litterärt samfund!
Medlemsavgiften betalar du till Karlfeldtsamfundets
bankgiro 730-1716,
plusgiro 67 96 73-4 eller
Swish 12345 72 541.
Om du har frågor, mejla till
Medlem: 240 kr/år.
Familjemedlem: 120 kr/år.
Ungdom under 25 år eller studerande under 30 år: 120 kr/år
Ständig medlem: Engångsbelopp 10 gånger årsavgiften för fullbetalande medlem. (Gäller endast enskild person).
Årets bok i Karlfeldtsamfundets skriftserie
Karfeldtsamfundet ger varje år ut en bok med anknytning till Erik Axel Karlfeldt. Ibland kan årsutgåvan vara en CD eller DVD. Här finns en förteckning över samfundets samtliga årsutgåvor: Karlfeldtsamfundets skriftserie.
Inbjudan till Karlfeldtsamfundets möten
Som medlem i Karlfeldtsamfundet blir Du inbjuden till samfundets två årliga möten, Vintermötet samt Års- och Sommarmötet. Vintermötet äger rum i Stockholm/Uppsala en lördag i januari/februari. Vi samlas för ett intressant föredrag, musikunderhållning och samkväm efteråt. Års- och sommarmötet äger rum en helg i juli/augusti på en plats med anknytning till Karlfeldt, vartannat år i Dalarna.
GUNBRITT BERGGREN
070-580 11 95
GUNILLA STENMAN JACOBSON
tel. 070-386 26 16
GUNNAR KÄRRBOM
ANDERS BACK
073-41 162 60
CARI HILDEBRAND
Tel. 070-605 79 06