I Krabban

Uti Krabban skall man bruka
argrimonia, laktuka,
ättika och ruteblad,
föra sig i nya kläder,
njuta fältens arla väder,
källans dryck och svala bad,
item låta leverns åder;
så den gamla boken råder,
vill du vara sund och glad.

Sommarkläder har jag dragit,
jag har druckit, jag har tvagit,
låtit vinterns tunga blod.
Ost och fläsk har jag föraktat
samt för veklighet mig vaktat,
och min sömn var ej för god.
Dock, och trots den gröna maten
rutebladen och spenaten,
är jag vid ett sorgset mod.

Bondepraktika, du kloka,
marken vill jag genomsnoka,
snäpparn vill jag låta gå:
säg, vad örter skall jag bruka
mot mitt hjärtas sommarsjuka,
vilken åder skall jag slå?
Dägligt lysa berg och hagar,
säg, vi bleka himmerdagar
härska i min håg ändå.