2013 Vintermöte i Stockholm

PROGRAM

Karlfeldtsamfundets ordförande Claes-Bertil Ytterberg hälsade alla hjärtligt välkomna till Karlfeldts mångåriga arbetsplats, varefter Hans Barenthein läste Karlfeldts dikt "Till en sekreterare".

Trubaduren och författaren Ulf Bagge förnöjde oss alla med några tonsatta karlfeldtdikter bl.a. "Karl Johan" som han framförde med kraft och hjärta.

Odd Zschiedrich, som är Kansliansvarig på Svenska Akademien, höll ett sällsynt faktaspäckat, kåserande och humoristiskt föredrag betitlat

Den ständige för hundra år sedan -
om Erik Axel Karlfeldt och sekreteraruppgiften

Applåderna efter föredragets slut visade med tydlighet vilken höggradig uppskattning Odds framförande rönte. Vi har nu fått möjlighet att lägga ut föredraget i sin helhet på hemsidan. Klicka här!

Ulf Bagge fortsatte att med sitt personliga resonemang och sin finstämda röst och tonfylld guitarr (till del stämd som en luta!) ge liv åt Karlfeldt, Levertin och Bellman. Också mycket uppskattat.

Ordföranden avtackade Odd och Ulf varefter Hans Barenthein avslutade med att informera om hemsidans utveckling och uppmanade medlemmarna att, såvida de hade lust, gärna bidraga med sin tid och sina idéer till nästa års 150-års jubileum av Karlfeldts födelse - 2014 således.

Hans läste även upp ett personligt brev från Karlfeldt till Knut Hamsun inför Nobelprisutdelningen 1920 och avslutade med att läsa Karlfeldts dikt "I passionsveckan".

Efter mötet var alla välkomna till Stadsmissionen, Stortorget 3, där det serverades kaffe och smörgåsbuffé till ett pris av 100kr.

Vänner och bekanta var inbjudna.
Fritt inträde gällde.

---------------------------------


Utförligt referat från Vintermötet

Att vara ständig sekreterare

Vintermötet ägde rum i den vackra Börs­salen i guld och blått, där ett förföriskt soligt vinterljus sipprade in genom fönstren. Som inledning läste Hans Barenthein "Till en sekreterare" ur Flora och Bellona. Dagens musikgäst, trubaduren och författaren Ulf Bagge, sjöng stämningsfullt till gitarr "Karl Johan" tonsatt av Lille Bror Söderlundh.

Kansliansvarig i Svenska Akademien, Odd Zschiedrich, höll ett föredrag med titeln Att vara ständig för hundra år sedan – om Erik Axel Karlfeldt och uppgiften som ständig sekreterare. Föredragshållaren började förbryllande med 9,82 meter i sekundkvadrat och några andra disparata kunskapscitat från sin skoltid. Därefter gick han över till att diskutera begreppet "ständig", som enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien betyder oavbruten, utan avbrott. Kan man avgå som ständig? Kan man vara f.d. ständig. Just nu har vi i Sverige tre ständiga sekreterare, nuvarande Peter Englund och tidigare Sture Allén och Horace Engdahl. Enligt Svenska akademiens stadgar från 1786 väljer den ständige sekreteraren själv när han vill avgå. Den förste Nils von Rosenstein satt i 38 år och det var inte bra. Nu har det satts en gräns vid 70 år. Sekreterarens viktiga uppgift är att stå för kontinuiteten och vara ansiktet utåt. Att vara kansler och direktör är man däremot endast ett halvår i taget.

Sedan den 5 april 1786 har det funnits 13 olika ordinarie ständiga sekreterare. Karlfeldt var den sjätte och han tillträdde 1 januari 1913. Invald i Akademien hade han som den förste i sin diktargeneration blivit redan 1904. Han efterträdde på sekreterarposten Carl David af Wirsén, som hade varit mycket problematisk. Med Karlfeldt bröt en ny tidsanda in, och han reformerade och moderniserade verksamheten. Nyare litteratur, som motarbetats av Wirsén, fick utrymme i Akademien. Wirsén hade t.ex. hindrat 80- och 90-talisternas inträde och han hade bidragit till att Akademien inte hade så gott anseende. Karlfeldt blev tidigt invald i Nobelkommittén. Akademien fick en uppryckning och under Karl­feldts tid invaldes 16 nya ledamöter, t.ex. litteraturhistoriker som Schück, Böök och Lamm; språkvetare som Noreen, Kock och von Friesen, upptäcktsresande som Sven Hedin och filosofer som Hans Larsson. Selma Lagerlöf, Per Hallström och Bo Bergman är exempel på författare. Arbets­klimatet under Karlfeldts sekreterartid präglades av lugn men inte av ro. Uppgifterna var många.

Karlfeldt fick också syssla med Svenska Akademiens ekonomi. När Karlfeldt tillträdde var Akademien husvill. Det var staden som ägde börshuset och Svenska Akademien fick tillgång till huset först 1914 genom en donation av fröken Magna Sunnerdahl, som skänkte 800 000 kr, så att huset kunde köpas in. I källaren finns ett hyreskontrakt som säger att Akademien ständigt äger huset. Karlfeldt var den förste sekreteraren i det nuvarande sekretararummet. Han låg bakom att Zorn engagerade sig för Gylldene Freden, som hade kommit på obestånd. Konstnären köpte in resturangen och testamenterade den till Svenska Akademien. Överskottet från verksamheten går till det största och finaste av Akademiens pris, Bellmanspriset till minne av makarna Zorn. Den förste som fick priset var Karlfeldt och den andre var Albert Engström. Båda fick det på livstid. Sedan har det varit 43 olika pristagare och den senaste var Lars Norén. De aderton äter på Gyldene Freden på torsdagarna, men endast sällan ärtsoppa, som inte passar deras känsliga magar.

från början utlyste Akademien tävlingar i vältalighet och skaldekonst. Men det slutade man med 1922 och gick över till mer allmänna pris. De nobelpris som delades ut under Karlfeldts sekreterartid hade ofta en hänvisning till enskilda verk i motiveringen. Under första världskriget gick pris endast till neutrala länder. 1931 fick Karlfeldt nobelpriset postumt. Redan 1919 hade Akademien velat ge honom priset, men med sin starka hederskänsla som ledstjärna avböjde han. I ett lysande tal 1929, kort före sin död, sammanfattade Karlfeldt sin syn på Akademien och dess verksamhet, gjorde kulturhistoriska utblickar och karakteriserade målande flera kulturpersonligheter.

Föredragshållaren framhävde att Karlfeldt inte sökte striden utan var trygg i sin egen person, lät andra i Akademien komma till tals, att det helt enkelt blev bättre i Akademien under Karlfeldts tid och att han lade en grund för framtiden. När Odd Zschied­rich avslutade sitt föredrag återkom han till de mystiska siffrorna i inledningen. Det var – fick vi lära oss – faktorn g vid fritt fall, och så hade han känt sig när han skulle tala om Karlfeldt för Karlfeldtkännare. Det var en obefogad rädsla som inte överensstämde med hans briljanta, kunskapsrika och underhållande framställning.

Sedan fick vi åter höra Ulf Bagges sköna sång och fina kommentarer. Utifrån sitt eget intresse och kunskap om Lasse Lucidor som resulterat i en bok om skalden berättade han först lite om Lucidor. Han knöt samman detta med Karlfeldts biografi om Lucidor och talade om Karlfeldts ingående kunskap om och syn på Lucidor. Karlfeldt kunde sin Lucidor! Så redogjorde han för förhållandet mellan Karlfeldt och Evert Taube och berättade att Karlfeldt mycket uppskattade Taubes bellmanstolkningar som han gärna lyssnade till vid besöken på den Gyldene Freden där akademiledamöterna intog måltider efter sammanträdena. De två var goda vänner och Taube influerades av Karlfeldt; hans alter ego Rönnerdahl bär tydliga drag av Fridolin. Taube diktade också om Karlfeldt som här i Vals i Provence.

Ett fikonträd på slaggströdd än
och sotarn med sitt lod
det minner mig uti Provence
om Karlfeldts heta blod.
Det brann där oppi Dalarna
som eldat av bourgogne,
själv liknade han karlarna
här sunnanåt – en Dalarnas,
en senfödd bondesalarnas
Monsieur Bertrand de Born.

Sånger vi fick höra var de välbekanta Karlfeldtdikterna "Här dansar Fridolin", "I Lissabon där dansa de" och "Jungfru Maria". Vidare framförde Ulf Bagge en egen tonsättning av Lucidors dikt "Varföre skall jag mig med sorger välja" och avslutade med Bellmans "Glimmande nymf".

Hans Barenthein gav oss två utsökta prov på Karlfeldts humor. Dels läste han ju som inledning på vintermötet dikten "Till en sekreterare", där Karlfeldt självironiskt skildrar sig själv som en kyrkvärd i litteraturens statskyrka. Dels läste han ett humoristiskt brev till Hamsun, i vilket Karlfeldt på ett utsökt sätt driver med ceremonin vid överlämnandet av nobelpriset. Den allvarliga baktanken var förstås att övertyga Hamsun att han måste komma och ta emot sitt pris.

Hans Barenthein presenterade även föreningens förnämliga och innehållsrika hemsida. Ordföranden avtackade vår trubadur och vår föredragshållare med varsin Karlfeldtbok ur skriftserien. Sedan kunde medlemmarna i samfundet fortsätta samvaron på ett trevligt sätt på Stortorget i Stadsmissionens övre sal, där kaffe och smörgåsbuffé dukats upp.

Elisabeth Lindmark