Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

2010 Vintermöte i Uppsala

Alfvénhuset i Uppsala, 6 februari 2010, kl 13
Orphei Drängars Plats 1

Årets Vintermöte blev en riktig succé.
Nästan 200 personer kom i vintervädret till Alfvénsalen på Orphei Drängars plats 1 i Uppsala.
Stämningsfullt var det att samlas i i denna sal där OD (Orphei Drängar) håller till och där det finns en rik musikalisk historia.
(Lokalen har genom åren också använts till andra verksamheter som kindergarten, basketbollokal m.m.)

Margaretha Jonth (Karlfeldtpristagare bland mycket annat) presenterade, iklädd sin vackra sockendräkt,
olika tonsättningar av den älskade dikten "Jungfru Maria".
Huvudtemat var Gunnar Frumeries rätt okända tonsättning.
Pedagogen (m.m.) Margaretha fick publiken att träna på att forma ljud med olika klanger och uttryck.
Konsonanterna bär budskapet och vokalerna bär klangen fick hon oss att förstå.
Piano: Detta och mer därtill demonstrerade hon sångligt och samstämt ackompanjerad av pianisten Kerstin Åberg.

Kerstin demonstrerade också kraven på pianisten särskilt när det i det här sammanhanget gäller Frumeries till del mycket komplicerade sättning av toner.
Vi fick även höra en tidigare inspelning av Margarethas och Kerstins gemensamma tolkning av "Jungfru Maria".
De båda avtackades med blommor och en lång uppskattande applåd.

Årsboken 2009
De som arbetat med att ta fram Karlfeldtsamfundets årsbok 2009 kallades fram och avtackades med ord och blomster för det fina resultat de åstadkommit. Boken med titeln "Karlfeldt - Vägen till Nobelpriset" kommer, förutom att utgöra 2009 års medlemsbok, också att fungera som en fantastisk gåva och som PR för samfundet i olika sammanhang.

V-Dala nations spelmanslag
Till publikens förtjusning och glädje spelade V-Dala nations ungdomliga spelmanslag och publiken sjöng med bl.a. i "I Lissabon".
Ett mycket uppskattat inslag!

Gastronomiskt inslag
Ytterligare glädjeämne bestod köket oss med.
En härlig soppa på lake från Siljan och en fantastisk efterrätt vars topp pryddes med Carl Larssons porträtt av Karlfeldt i chokladminiatyr.
Utsökt och elegant.

Klubbmästarna Hans Åkerlund och Ebba Nordström tackades för förnämlig insats.

Pris inkl. lunch/exkl. dryck 200 kr betalades vid entrén.

---------------------------


Utförligt referat från Vintermötet

Karlfeldtsamfundets Vintermöte ägde rum den 6 februari 2010 i Alfvénsalen i Uppsala.
Klubbmästaren Hans Åkerlund presenterade möteslokalen och dess anknytning till Karlfeldt. Carl Rupert Nyblom, Karlfeldts lärare under studieåren och handledare för hans licentiatavhandling 1896 om Henry Fielding, var sångare och medlem av Sångsällskapet Orphei Drängar och åren 1880-1898 hederspresident i sällskapet. Konsertsalen är uppkallad efter Hugo Alfvén, OD:s dirigent 1910-47.

Claes-Bertil Ytterberg tog sedan över och hälsade 178 samfundare, varav 26 kom­mit med abonnerad buss från Folkare. Han vände sig särskilt till Anna Karlfeldt, som fick en varm välkomstapplåd. Han kungjorde att Gunnar Harding utsetts till årets Karlfeldtstipendiat och kallade sedan fram närvarande bidragsgivare till samfundets årsbok 2009 Erik Axel Karlfeldt – vägen till Nobelpriset. Alla avtackades med blommor och långvariga applåder. På de hyllades vägnar tackade Karin Perers, bokens redaktör.

Så följde föredrag av Margareta Jonth (se referat på nästa sida). Claes-Bertil tackade Margareta Jonth och Kerstin Åberg för ljuvliga ord och toner och överräckte var sin blombukett.

Lunchen bestod av fisksoppa gjord på bl.a. lake, som fiskats med ryssjor i Siljan vid Kyndelsmässotid av Stamnäs Yngve; till soppan serverades bröd, bakat över öppen eld, och vin eller vatten. Anders Back, nyligen återflyttad till hembygden, läste den vers, som han skanderat tillsammans med Stamnäs Yngve, när han hämtade fiskafänget:

Det fryser och isen blir hård som stål
på viken i ryssjornas vakar.
I morgon min vän går jag ut och slår hål
och bringar dig bukiga lakar

När fisksoppan avnjutits skred Claes-Bertil in i salen, klädd i lammskinnskarpus och fårskinnspäls och läste ur "Dryckesåret":

Se midvinterns huldra, se ljusens prinsessa!
Jag hälsar dig, strålande Kyndelsmässa.
Slå ut dina dagar med gnistrande solar,
slå ut dina kvällar som stjärniga kjolar,
och avvärj den skadliga Vattuman,
som måttar ibland med sin svarta spann
Du står på en kam mellan norr och söder.
I lammskinnskarpusen hur muntert du glöder!
Hur ljust du mulnar och höljer ibland
med vita stjärnor vårt sovande land!
Nu fara vi långt övar bäriga isar,
nu låna vi eld vid varandras spisar.

Nu sitta vi tysta i yrvädrets brus
i lä på ett gammalt utvärdshus.
Men nere på sjön med kälkar och spakar
stå fångstmän och langa oss feta lakar.
Då tar vi ur släden en lädrad kantin
och dricka dig till med det vita vin
och se, hur i glaset det stiger och faller
som dansande gnistor och iskristaller.
En stadig sats av flytande stål
är rätter grund till ett vintermål.

Västmanlands-Dala nations 15-hövdade spelmanslag gjorde entré till kaffet med en "Inspektorsmarsch".
Karin Perers läste första strofen i "En herde- och namnsdagsvisa", som gett inspiration till efterrätten, en bakelse med smak av skogshallon krönt med Karlfeldts porträtt!

Säg mig, käresta, var du betar,
var du vilar med dina kid.
Ifrån höjderna dig jag letar
i den flyende dagens tid.
Kom, träd hit ifrån smultronvretar,
svalbärsmossar och hallonlid.

Till ackompanjemang av spelmanslaget sjöngs sedan "I Lissabon där dansa de" och "Marschen går till Tuna" omväxlande med att spelmännen roade oss och sig själva med musikaliska upptåg.

Till sist välkomnade vår ordförande alla till sommarmötet i Mora den 20-22 augusti och på hans uppmaning 'höger och vänster om marsch' åtskildes vi efter ett härligt Vintermöte.

Nils-Johan Höglund

--------------------------------

Gunnar de Frumeries Jungfru Maria

När sorlet hade lagt sig på Vintermötet kom Margareta Jonth in på scenen, klädd i sin vackra nåsdräkt åtföljd av pianisten Kerstin Åberg och Leif Lyttkens, som "bläddrade i nothäftet" via datorer. Nu skulle Margareta presentera tonsättningar av E. A. Karlfeldt, en av de mest tonsatta diktarna i vårt land. Hon tog exemplet med Jungfru Maria som har tonsatts av Josef Eriksson, Gunnar de Frumerie, Ruben Liljefors, Oscar Lindberg, Torbjörn Lundquist, Dag Wiren och Nils Söderström.

Den mest sjungna och hörda är ju Nils Söderström, och ingen tycker annat än att den är mycket vacker. Den är en visa, dvs samma melodi i alla verser som det går att spela rätt enkla ackord till – inte "genomkomponerad" som de följande tonsättningarna. Margareta Jonth lyfte sedan fram Oscar Lindbergs tonsättning, ursprungligen för stor orkester, där musiken har ett långt förspel och där sången i början nästan talande, "quasi parlando", skildrar texten. Pianostämman har svåra, stora ackord som gör sig underbart i orkester t.ex. med smekande stråkar.

Den kompositör som Margareta haft ett särskilt samarbete med är Gunnar de Frumerie, pianist och tonsättare. Han var lärare på Musikhögskolan och hade hört henne på elev­konserter. Omkring1970 frågade han henne om hon ville vara "försökskanin" när han omarbetade sin tonsättning av "Jungfru Maria". Det blev ett fint samarbete hemma hos Gunnar de Frumerie i Täby. Margareta berättade hur han vandrade och nynnade eller hummade då han tonsatte. Han skildrar hur Maria kommer uppifrån Bergsäng vid Sjugare by och man kan uppleva Marias vandring i tonsättningen. Han tar också fram de mjuka orden i mandelblom och nyponblom, aklejornas tid.

Kontrasten mellan den utvalda Maria och de andra blir tydlig i "Nu gå Dalarnas ynglingar och flickor par om par" – då är tonbilden kraftigare, muntrare – och "du är utvald framför andra", där harmoniken vänder och blir mystisk, inåtvänd. Gunnar de Frumerie får också fram en hotfull stämning i "Vänd om, vänd om Maria" och det mörka hotet kommer fram i "den slående björnen". Sedan blir tonspråket lugnare och ljusare, fram emot "strålen som ligger så blänkande och lång" i sista strofens avslutande del.

Utan tvekan är det en krävande sångstämma och pianisten har en synnerligen svår pianostämma att spela. Vi fick se notexempel ur tonsättningen på filmduk och de många svarta noterna såg verkligen inte spellätta ut. Satt man nära flygeln måste man också beundra Kerstin Åberg som elegant, mjukt och kunnigt följde Margaretas berättelse och inte minst de sångprov vi fick uppleva. Vi fick alla smaka på orden, som "mandelblom", eller spotta konsonanter i "knappt gnäggar". Margareta berättade och demonstrerade svårigheter med att sjunga vissa ord, t.ex. tecken, vård och att göra det med "agogik – flexibilitet inom ramen".

Så fick vi lyssna till sången i sin helhet i en skivinspelning där Jan Eyron accompagnerade Margareta. Även om vi hört och sjungit och upplevt Söderströms tolkning av "Jungfru Maria" gav oss Margareta Jonth i denna sångföreläsning en ny upplevelse av dikten. Dels fick vi veta att så många tonsättare ägnat dikten sin tonsättarförmåga och dels fick vi en gedigen kunskap om hur Gunnar de Frumerie med sin genomkomponerade tonsättning hade försökt att tolka en av Karlfeldts mest kända dikter. Vem skulle ha kunnat göra detta bättre än Margareta Jonth? Dessutom fick vi lyssna till hennes vackra stämma!

Kerstin Berglund