Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

2018 Års- och sommarmöte på Biskops Arnö

Karlfeldtsamfundet kallade till årsmöte tillika sommarmöte på Biskops Arnö. Mötet i Mälarens sköte lyckliggjordes även av sköna augustidagar. Några inledande frågor dyker upp: Kvinnor och sång? Och varför ett möte på Biskops Arnö? Valet av denna anrika plats hade flera kopplingar. En plats med anknytning till Karlfeldts hustru Gerda, som vuxit upp i trakten. Något som präglade mötet, liksom de flesta möten i Karlfeldtsamfundet, är den breda kulturella utblicken som bjuds, långt utöver skaldens egen diktning.

Fredag
Mötet inleddes på sedvanligt sätt med ett varmt välkommen till deltagarna från ordföranden Claes-Bertil Ytterberg. Därefter följde en inledning med föredrag om skrivarsmedjan och den litterära plantskolan på Biskops Arnö folkhögskola, en introduktion i hur författare kan uppstå. En spännande berättelse om hur stöd finns för ambitiösa och förväntansfulla nya författare. Sara Gordon, författare och lärare vid Biskops Arnö författarskola berättade om hur ett strängt urval av elever sker, och en kritisk färd mot framtidens skrivande kan stödjas.

Fredagskvällen avslutades med ett musikaliskt möte med gitarristen Mats Bergström, som också själv på ett utomordentligt charmfullt sätt introducerade sin musik. Med gitarrens hjälp bjöds på en kulturell resa med anknytning, mer eller mindre till Karlfeldt. Gitarren som ett soloinstrument blev för oss åhörare en stark upplevelse, kanske främst genom några av Mats egna tolkningar. Ett largo av Bach, som Mats spelade vid Olle Adolphsons begravning gav en aning om var Adolphsons egen musikinspiration kanske fanns. Detta med Bach­inspiration är knappast unikt, flera kompositörer har ju betygat sitt beroende! Dessutom kunde ­kända stycken av Ulrich Neuman, och Evert Taube ­avlyssnas. Kopplingen mellan Karlfeldt och Taube fick senare en återkoppling.

Lördag
Församlingen som infunnit sig till årsmöte fick ta del av en överraskning: en av medlemmarna hade med sig ett nyupptäckt karlfeldtmanuskript som orsakade viss uppståndelse. Lars Falk och Mika Larsson tog sig an uppgiften att granska närmare och återkomma.

Årsmötet öppnades med välkomstord av samfundets ordförande Claes-Bertil Ytterberg och diktläsning av Mika Larsson (Hjärtstilla). Mötet avhölls i sedvanlig ordning under ordförandeskap av Bo Pettersson. Till ny ordförande valdes Odd Zschiedrich och Anita Hård af Segerstad till ny styrelseledamot på två år. Årsmötet beslutade även om en höjd medlemsavgift för 2019.

Styrelsen 2018-19 består av Jørgen Straarup, Jon Karlfeldt, Anita Hård af Segerstad, Odd Zschiedrich, Gunilla Stenman Jacobson, Anders Back, Johannes Rudberg, Yngve Lennerstrand, Ola Nordenfors, Stina Otterberg samt Christer Rosen­qvist, som är adjungerad från Karlfeldtföreningen i Folkare.

Till övriga frågor hörde gåvo- och medaljutdelning. Först ut var Hans Larsson som till samfundets nye ordförande överlämnade en hårddisk med ett ­digitalt arkiv med handlingar, foton, och filmer som rör Gerda och Erik Axel Karlfeldts liv.

Vice ordförande Gunilla Stenman Jacobson av­tack­ade så avgående ordförande Claes-Bertil och gav en tillbakablick på åren som gått. Han utnämndes till hedersmedlem i samfundet och fick resestipendium för en resa i Karlfeldts anda, samt en litografi av Bo Ek föreställande Erik Axel Karlfeldt i gåva för att minnas både skalden och samfundet. Och en medalj fästes på hans kavaj.

Även Karlfeldtföreningen i Karlbo uppmärksammade vår avgående ordförande med en gåva överlämnad av vice ordförande Christer Rosenqvist. Som sista ordförandehandling fick Claes-Bertil med värmande och berömmande ord av tacksamhet överlämna en medalj till Ebba Nordström som i och med detta sommarmöte avslutade sin tio år långa tjänst som en i duon klubbmästare.

Årsmötet avslutades med att Mika Larssons son, Jon Karlfeldt, läste utantill mormors fars dikt Sub luna med en personlig introduktion. Han står som representant för en ny generation som berörts av Erik Axel.

Vi fick en presentation av Jan Fridegård, en av de klassiska arbetarförfattarna och en gång en statare i Biskops Arnös omgivningar. Hans dotter Aase Fridegård gav en djupt personlig och varm skildring av sin far. Hon berättade med inlevelse om pappans debut med Lars Hård, och hur den i stort sett mottogs av en nästan hånfull kritikerkår, men med ett lysande undantag: dåvarande pastorsadjunkten Anders Frostenson i Gustav Wasa församling som tvärt om såg till ­väsentligheterna och gav en mycket uppmuntrande recension. Anders Frostenson skulle hela livet ha goda kontakter med diktare och arbetarförfattare.

Därefter följde en ny diktsejour med ett Karlfeldskt kvinnoperspektiv i ett samtal om ”Nedslag i Karlfeldts Gerdadiktning” mellan Ola Nordenfors och Gunnar Birgegård (se sid. 14). Den senare svarade också för inlevelse­digra uppläsningar av valda dikter. En slutsats av ­genomgången av Karlfeldts kvinnodiktning var givetvis de starka erotiska dragen, med minst sagt mångbottnade kanske var vad Gunnar Birgegård före­slog ”Kvinnan är det starka könet!” För egen del är jag beredd att instämma!

Så kom vi till en annan av många höjdpunkter under dessa dagar: Utdelning av samfundets Karlfeldtpris 2018 till den lärde Christer Åsberg, som mottog diplomet ur Margareta Jonths hand. Prismotiveringen löd: ”Christer Åsberg tilldelas Karlfeldtpriset 2018 för sina utomordentliga kunskaper om Erik Axel Karlfeldts liv och verk och för sin unika förmåga att levandegöra och popularisera dessa. Som den ordets mästare han är, har han under många år inspirerat och berikat Karlfeldtsamfundet genom sina eleganta och spirituella framställningar.” Christer Åsbeg berättade om sin egen väg till Karlfeldt – som så ofta för många av oss en väg med både starkt emotionella och intellektuella inslag. Som ordförande i Karlfeldtsamfundet 2001 till 2008, som föredragshållare vid samfundets möten, som medarbetare både i Karlfeldtbladets redaktion och i dess spalter, samt samfundets bokutgivning är han väl känd. I dessa sammanhang har vi imponerats av de närmast outtömliga kunskaper om Karlfeldts liv och verk som demonstrerats tillsammans med en lysande pedagogisk briljans.

Så, lever Karlfeldts sånger och diktning? Jo, nog fick vi en minst sagt intressant presentation av Margareta Jonth, som levandegjorde Anna Ihlis (för övrigt en kulla från Västerdalarna) Karlfeldt-tonsättningar för 21:e århundradet! Anna kunde tyvärr inte deltaga själv, men hennes mycket personliga tolkningar, som återfinns på både CD-skiva (Avskedet 1864-2018) och på nätet har sannolikt blivit en väg för nya generationer att ta del av Karlfeldt, över 90 000 avlyssningar på nätet inom drygt 2 månader! Anna känner, som hon vittnar om, nära släktskap med de mer existentiella dikterna hos Karlfeldt, som exempelvis ”Längtan heter min arvedel”.

Hur var det nu med sången? Jodå, den som vanligt utmärkta avslutningsmiddagen bjöd i god traditionell anda på både vin, kvinnor och sång. Ja, vinet förstås i måttliga mängder, men sången från samfundets eget sånghäfte leddes av Margareta Jonth med sedvanlig glädje och skönhet!

Under middagen framförde Claes-Bertil Ytterberg sitt tack till samfundet för avskedsgåvorna och för åren som ordförande. Därmed blev sommarmötet både en punkt och en början. Samfundets ordförande under tio år tog således avsked som preses, möjligen med ett visst vemod, men efter ett ytterst fullgott värv. Claes-Bertil är med andra ord numera en av landets få som kan benämnas som en dubbel Emeritus – biskop av Västerås stift och ordförande för Karlfeldt-samfundet. Att Claes-Bertils ordförandegärning fullbordades på ett gammalt biskopssäte rimmar väl med det Karlfeldtska draget av underfundig humor. Även vår nyvalde ordförande Odd Zschiedrich tog till orda och tackade för sommarmötet och gav oss en personlig presentation av sig själv.

Söndag
Söndagen blev avslutningens och uppbrottets dag från sommarmötet. Den inleddes med ett morgonmöte med Gerda Karlfeldt, förmedlat av dotter­dottern Mika Larsson. Ett varmt och kärleksfullt porträtt av en blygsam men stark kvinna levandegjordes. Gerda var också barnfödd nära Biskops Arnö under enkla förhållanden, med en stark och varm mor. Som Mika berättade bars mormor Gerda hela vägen genom livet av en känsla av enkelhet, möjligen av att inte höra till de rätta kretsarna. Men hon var ofta den första lyssnerskan till Erik Axels dikter, men kanske inte den första läsaren.

En kunnig introduktion av Gunilla Stenman Jacob­s­on om Albertus Pictor och hans måleri under senmedeltiden i flera kyrkor i östa Svealand fick avsluta mötet på Biskops Arnö. Därefter följde ett besök i närbelägna Övergrans kyrka. Således en guidning i vår medeltida illustrationskonst för dåtidens kyrkomenighet, som vi tack och lov fortfarande kan både njuta och låta oss inspireras av.

Som en avslutande kommentar till ett ovanlig brett och djupt sommarmöte (ja, i hård konkurrens med andra möten) kan en kort dialog med Mika Larsson om morfar Erik Axel tjäna. Tre olika djupt allmänmänskliga perspektiv återfann vi hos morfadern: Erotiken, de existentiella frågorna och humorn. Några underbara rader till Karlfeldt från beundraren Evert Taube kan bekräfta de humoristiska dragen: Ur Vals i Provence:

Ett fikonträd på slaggströdd äng
och sotarn med sitt lod
det minner mig uti Provence
om Karlfeldts heta blod.
Det brann där oppi Dalarna
som eldat av bourgogne,
själv liknade han karlarna
här sunnanåt – en Dalarnas,
en senfödd bondesalarnas
Monsieur Bertrand de Born.

STIG MORLING