Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

2016 Års- och Sommarmöte i Falun

Åter till begynnelsen...

Ett sommarfagert Falun tog emot drygt 100 förväntansfulla samfundsmedlemmar som anlände till vårt 50-årsfirande. Valet att förlägga årets sommarmöte till just Falun föll sig helt naturligt med tanke på att det var där som det första formella mötet hölls för femtio år sedan. Förberedelserna hade visserligen pågått över ett år i Stockholm och Uppsala, men så hölls det allra första konstituerande mötet i Dalarna.

Vår ordförande Claes-Bertil Ytterberg hälsade oss deltagare välkomna liksom representanter för andra litterära sällskap och konstaterade att kulturen är ett kitt mellan olika skikt och de litterära sällskapen har ett gemensamt intresse att bevara. Birger Sjungargård var först ut att framföra en hälsning från Martin Koch-sällskapet.

Örjan Hamrin, f.d. museilektor vid Dalarnas museum, berättade en sällsam historia om bakgrunden till målningarna av Jerk Wermäster som omgav oss i salen som kallas Lustgården. Mannen som beställde målningarna hade ett minst sagt märkvärdigt levnadsöde. Född 1893 som oäkta son till pigan Tilda kom Axel Johannesson att ta sig fram och upp i samhället. Stödd av kyrkoherden gick han ut folkskolan och började sin bana inom hotellbranschen som ­hotelldräng med de goda råden att "ta alla tillfällen i akt, vara mån om att ha vänner som kan hjälpa dig". Anställningar i Falun, Visby, Berlin, Paris och London gav honom många erfarenheter och språkkunskaper och han gjorde sig så småningom oumbärlig på Grand Hotell i Stockholm. Han ändrade sitt namn till Lindmarker, förlovade sig och for till Kairo och ett moriskt hotell. Efter en sejour i Palm Beach köpte han Centralhotellet i Falun och ville visa Falun vad man kunde göra av ett hotell. Han vände sig till stadsfullmäktige för att få dem att underlätta för nya företag, få bättre bussförbindelser, bättre kulturutbud inom teater och konst och turistresor. Ytterligare ett hotell blev hans på Åsögatan. Rummen renoverades och han ville ha en festvåning. Här kommer Werkmäster in i bilden som fick i uppdrag att måla Egypten i ­Dalarna på väggarna. Motiven hämtades från Karlfeldts diktning och skalden själv godkände skisserna, som numera finns på V-Dala nation i Uppsala. Den 8 november 1930 skedde invigningen med Dalarnas turistförbund närvarande. Hela hotellet dekorerat för fest gjorde skäl för namnet Grand. Lindmarker kom in i stadsfullmäktige och drev igenom sina idéer och fick slutligen erkännande av staden. Salen med målningarna är nu skyddad genom en byggnadsminnesförklaring.

Jerk Werkmästers målningar i Lustgården blev bryggan till kvällens nästa inslag. Daniel Werkmäster, sonson till konstnären, själv konstkunnig och museichef för Uppsala konstmuseum, föredrog under rub­riken "Dalmålningar utlagda i bild – inom samtidskonsten" en visuell föreläsning med många bildillustrationer som tyvärr inte går att återge här. Med utgångspunkt i de gamla dalmålningarna från 1700- och 1800-talet som vi känner dem, berättade han om sin farfars konst. Via Erik Axel Karlfeldt som överförde dalmålningar till dikt och farfar Jerk Werkmäster, som överförde dessa dikter till bild så som vi ser i Dalmålningar på rim, förde han oss till nutidens konst. Riktigt dalmåleri finns inte idag, men under 1900-talet har det följt med oss en sinnebild av vad dalmåleri är. Jerk Werkmäster var uppvuxen i en miljö där det var naturligt att dekorera ett rum, dörrar och väggar "krusades", vilket är dalmåleriets ursprung. Vad av detta finns kvar i vår tid?

För det första: Viljan att dekorera ett rum finner vi hos graffitimåleriet som uppstod på 1970-talet. Den kraftiga linjen och färgsättning har stor betydelse, liksom text. Vissa graffitikonstnärer blir etablerade konstnärer t.ex. NUG. Viljan att dekorera har varit återhållsam inom arkitekturen, men ett exempel finner vi i den finländske arkitekten Jan-Erik Andersson som ritade ett hus i form av ett löv och lät huset deko­reras inuti – ett arv från dalmåleri. Den andra influensen ser vi i konstnärers perspektiv och bildkomposition uttryckt i sättet att berätta i bild. Stiliseringen har fått till funktion att förenkla och berätta. Några konstnärer som är exempel på bildberättande är Jockum Nordström en föregångare där oskuldsfullhet blir till andra vändningar [Jungfru Maria], Eva Kerek, Anna Sjons Nilsson och Nina Hemmingsson. Ett tredje sätt att återfinna dalmåleriets influens är hos de nutida konstnärer som använder dräkt och kurbitsmåleri som symboler. Detta återfinns hos Peter Johansson som angriper kurbitsen som en reproduktion av dalakultursymbol, vilket han ser som intolerant och monokulturell där allt är fast i folkmusik, folklore och röda stugor. Anna Sjons Nilsson gör om dräkten – inte den dalska så mycket som den samiska för att visa på ett utanförskap. Andra namn är Mattias Olofsson, Markku Laakso och Annika Dahlsten. Marja Helander kontrasterar det gamla med det moderna samhället, vår samiska konstnär Katarina Pirak Sikku bär sin dräkt som utgångspunkt i sitt konstnärskap och slutligen Ylva Ekman som använder det gamla dalmåleriet och målar plastleksaker som dalahästar, "Rinkebyhästar".

Fredagskvällen avslutades med ett musikaliskt ­divertissemang med Anna Ihlis och Hanna Enlöf. Anna framförde egna tonsättningar av Karlfeldtdikter, som kommer att spelas in och som vi hoppas få höra mer av nästa år.

Lördag
Lördag förmiddag är årsmötesdag och givetvis så även i år. Stina Otterberg öppnade med att läsa Höstpsalm innan Gunnar Lundh vant svingade klubban och förde oss igenom årsmötesförhandlingarna. Styrelsen består oförändrad efter omval och ett nyval av Yngve Lennerstrand efter avgående ledamoten Jörgen ­Eriksson. Ett sällsynt inslag förkom i år samfunds­jubileet till ära, då vi presenterade sju nya heders­ledamöter. Bo och Gunbritt Berggren, Carin von ­Sydow (som tyvärr inte kunde närvara), Hans Baren­thein, Mika Larsson, Hans Larsson och Christer ­Åsberg – alla värda att hedra för värdefulla bidrag till samfundet under många år. Årsmötet avslutades med att ­Johannes Rudberg läste Karl Johan.

Falubesöket i år föranledde att dagens föredrag av Anna Nordlund uppmärksammade Selma Lagerlöf. Efter lunch begav sig alla till Dalarnas Museum där ett strålande jubileumsprogram väntade. Vår ordförande inledde och Lars Hjertner deklamerade innan Christer Åsberg gav oss en ingående bild av hur det faktiskt gick till när samfundet bildades för femtio år sedan.

Så vidtog den stora högtidliga prisutdelningen. Camilla Hammarström, poet och konstkritiker, ledamot av prisjuryn, presenterade årets mottagare av Karlfeldtpriset Katarina Frostenson som mottog priset ur ordförande Claes-Bertil Ytterbergs hand. Ett samtal mellan Camilla Hammarström och pristagaren följde och Katarina läste egna dikter, bl.a. "Sångens gångar". Efter förfriskningar och mingel bänkade vi oss igen för ett lyssna till Karlfeldt i ny tondräkt med och av ­Sofia Sandén, Anders Nygårds och Lars Hjertner. Samtidigt presenterades den alldeles färska CDn Drömmen och livet med de nyskrivna tonsättningarna.

Lördagens middag intogs i den eleganta Bergslagssalongen i de historiska kvarteret som innehåller ­Stora Kopparbergs (numera Stora Enso) historia. Det blev en värdig tillställning med intåg till spelmansmusik ledd av Alm Nils, välkomsttal av ordförande och med Hans Barenthein som särskild toastmaster. Den avgående styrelseledamoten Jörgen Eriksson ­förärades Karlfeldtsamfundets medalj med varmt tack. Bo Berggren berättade om den imponerande konstsamlingen med många kungaporträtt som hänger på väggarna och vi förenades i en särskilt för jubileumstillfället författad sång som ingick i en ny bordsvisesamling ackompanjerade av piano och Alm Nils. Hälsningar och lyckönskningar framfördes från Peterson-Bergersamfundet av Anna-Lisa Eriksson, Heidenstamsällskapet som representerades av Karin Lohm och Barbro Järliden, hedersledamot av Frödingsällskapet. Kvällens tacktal av Gunnar Lundh avslutade en festlig och magnifik middag.

Söndag
Söndag morgon bänkade vi oss igen till en föreläsning av en sällsynt blomsterkunnig man, professor Bergianus emeritus Bengt Jonsell. Han tog oss med på en exkursion till de vilda blommorna som förekommer i Karlfeldts diktning. Med utgångspunkt i Thorsten Thunmans (halvbror till Olof Thunman) förteckning av 250 växter som nämns i Karlfeldts diktning, I susande hymner går Flora (även utgiven som samfundets årsbok 1979), berättade han om den unge Eriks intresse och flitiga växtsamlande. Erik ­botaniserade om somrarna i hemtrakten och lärde sig namnen på latin från C. F. Nymans Sveriges fanerogamer, som på ett poetiskt sätt beskrev växter och deras miljöer, vilket nog har inspirerat ordvalet i hans diktning. Hans biologilärare i gymnasiet var Carl-Hans Johansson (1828-1908) som disputerade 1854 om Sveriges trollsländor. Bengt Jonsell presenterade växterna landskapsvis och det blev en berättelse om klimat och växtplatser. Frågan om gökskällan, som nämns i några dikter, är en backsippa eller mosippa utlöste en livlig debatt, ­eftersom dessa växter har olika utbredning. När Erik Axel senare i livet kom till Mälartrakten, på Öland och i Roslagen måste de vilda växter han såg ha framstått som smått exotiska i jämförelse med den karga miljön han växte upp i. Vi kom närmare den praktiska botaniken i Sveden vid Linnés bröllopsstuga, som har en vacker trädgård med växter som delvis hämtats från Linnéträdgården i Uppsala. Deltagarna gick länge i trädgården och njöt av överflödet av blommor, medan kunniga guider berättade om Linnés besök som slutade med att han friade till den rika Sara Lisa. Han fick ja, men bröllopet stod först sedan han meriterat sig i Holland. Ett lyckligt slut fick också därmed vårt sommarmöte jubileumsåret 2016.

Gunilla Stenman Jacobson