2015 Års- och Sommarmöte i Vadstena

För jämnt tjugo år sedan besökte Karlfeldtsamfundet Vadstena för att hålla sommarmöte och i år sökte sig ett nittiotal samfundsmedlemmar återigen dit en strålande sommarhelg. Vår ordförande Claes-Bertil Ytterberg öppnade med att välkomna oss till Östergötland – inte Karlfeldtland – men väl lika vackert som i Siljanland indränkt med spår av generationskamrater. Inbjudan hade också gått ut till Heidenstamsällskapet att dela detta möte.

FREDAG
Anna-Lena Höglund, f.d. ordförande i Heidenstamsällskapet inledde fredagskvällen med att ge en högst personlig presentation av skalden som fängslat henne sedan ungdomen. Vi kunde bokstavligen se det stora huset på gården Naddö som Verner von Heidenstam bodde i tvärs över viken. Vi fördes igenom Folkunga­trädets historia och mötte både Folke Filbyter och Magnus Ladulås, samt Birgitta och senare Karolinerna.

Medan solen sedan gick ner över Vättern bjöd oss tre begåvade f.d. elever vid Folkhögskolan på en ­musikalisk salong. Therese Andersson, sopran och ­Richard Låås, baryton ackompanjerades på piano av Filip Enstedt. De presenterade på ett charmerande sätt en kavalkad av svenska romanser med rubriken En kväll med Karlfeldt och hans samtid. Therese ­Andersson och Richard Låås turades om att introducera sångtexterna av andra skalder som J.L Runeberg, E. van der Recke, von Heidenstam, och på ett finurligt sätt passa in dem i Karlfeldts i liv. En härlig exposé av musik av A.F. Lindblad, W. Peterson-Berger, J.A. Josephsson, Ture Rangström. Och så en Ballade av Brahms i ett pianosolo av Filip Enstedt.

LÖRDAG
Lördagen inleddes med strålande sol och morgondopp före frukost och därpå följande årsmöte. Årsmötet öppnades med välkomstord av samfundets ordförande Claes-Bertil Ytterberg och diktläsning av Eva-Britta Ståhl ("Den långa sommarn"). Till årsmötesordförande utsågs Gunnar Lundh som med ett stadigt grepp om klubban effektivt tog oss igenom dagordningen.

Stående inslag i årsmötet är Gunbritt Berggrens rapport från Sångs, som i år särskilt handlade om rosorna. 1922 inleddes uppbyggnaden av rosenträdgården med en gåva av rosrötter från Emma Zorn. De lever än och fler har tillkommit. Alla rosor har i sommar gjort sitt yttersta för att sprida färg och doft.

Claes-Bertil Ytterberg valdes till ordförande för samfundet för ytterligare ett år. Styrelsen i övrigt förändrades enbart med inval en ny ledamot, Stina ­Otterberg. Avgående Eva-Britta Ståhl avtackades för många år i styrelsen med medalj och uppskattande ord av samfundets ordförande. Som avslutning läste Gunnar Birgegård "Hjärt­stilla" och därefter förklarade Claes-Bertil Ytterberg årsmötet 2105 avslutat.

Efter kaffe bänkades alla för att lyssna till ett föredrag av Martin Kylhammar, professor vid Tema Kultur vid Linköpings universitet, med titeln Äntligen! Om ­Nobelpristagar-generationen i svensk litteratur. Dock kom Kylhammar att uppehålla sig vid decennierna kring sekelskiftet 1900, med modernitetens framväxt, en tid då Sverige försökte hitta en ny identitet i ett nytt samhälle. Vad är svenskt? Hur såg man på begreppet nation? Det nationella hade länge varit bundet till blod och jord, dvs genetisk härstamning och kulturarv och språk. Fyra punkter illustrerar detta.

1. Debatten påverkades av en pamflett "Om svenskarnas lynne" 1896 av Verner von Heidenstam i vilken han hävdade att svenskarna var alltför självkritiska och underskattade sina förtjänster och det inhemska och idylliserade det utländska, det moderna. Heidenstam ogillade materialismen, bristen på historiemedvetande och att vår bildning tunnas ut.

2. Nobelpriset kom att bli viktigt för svensk självuppfattning och har betytt mycket för Sveriges prestige. Nobel var egentligen inte nationellt inriktad utan det var vetenskapen som blev en medial angelägenhet. De tre nobelprisbelönade nnittiotalisterna var däremot "svenska". Lagerlöf betonades inte som kvinna utan som ursvensk, "Sveriges äldsta dotter". Hon hade fångat vårt folks själ, var nära förbunden med naturen och handlingen utspelade sig inte i Stockholm. Svenska språket och litteraturen uppfattades som lite exotiskt och perifert. När Tranströmer fick Nobelpriset presenterades han som inte särskilt svensk utan allmänmänsklig.

3. Det industriella Sverige tar form. Sverige skulle bli ett frontland och gå före. Med världsutställningen i Stockholm 1897 började Sverige kallas världens modernaste land och begreppet "folkhem" myntades 1909. Strindberg ville bli världsberömd uppfinnare och representerade Sverige vid utställningen i Paris 1900 som volonterande industriteknisk konsult. 10 år tidigare hade Strindberg velat erövra Paris som dramatiker. Han lyckades dock aldrig gå från idé till verklighet med alla sina 100 uppfinningsidéer om nya prylar som teleskop, lampor eller en flygande cykel. Han förstod att vi levde i en tid av ändliga resurser och funderade över en solmaskin, solenergi och luftelektricitet. Modernitetsidealet och framtidstron var så starka att Strindberg som samhällskritiker blev alldeles bortkollrad.

4. Kroppens och själens och samhällets hälsa skulle prägla det kommande Sverige enligt Heidenstam och lösningen stod att finna i teknik och inte i klasskamp. Han förespråkade den allmänna rösträtten – människorna borde besitta kunskap och upplyst insikt. Lycka är ej förknippad med materiella ting. "Människan ska vara vis, saklig och försynt med ett stilla leende på läpparna". I uppsatsen " Klassicitet och germanism" 1898 bekänner sig Heidenstam som kosmopolit För honom var det klart att "globalisering " spelar en roll i moderniteten och han polemiserade mot dem som uppfattar det kosmopolitiska som ett hot.

Kanske var denna generation mer aktuell än man anar...

Efter lunch kom Ingegerd Lindaräng, adjunkt, kultur- och poesiälskare, lärare och mångårig Vad­stenabo för att presentera oss för den heliga Birgitta. Iklädd Birgittakåpa tog hon oss med på en vandring genom sin tidsmaskin som magiskt kombinerade nu- och dåtid. Vi fick följa med Birgitta på väg till Rom 1349 för att förmå påven att flytta från Avignon och godkänna hennes kloster­regel.

"Birgitta" förtäljde sin historia, om sina åtta barn, hur hon gift med Ulf Gudmarsson bodde på Ulvåsa med ansvar för många nyckelknippor och var magistra hos drottning Blanka, Magnus Erikssons maka. Hon bodde granne med folkhögskolan i ett kungshus lyxigt byggt i tegel som i Europa. Där skulle hon lära drottningen svenska och seder och bruk. Birgitta som tidigt blivit moderlös drömde som liten om hur Moder Maria satte en krona på hennes huvud. Hon fick uppenbarelser och kunde som dotter till en lagman skriva ner dessa.

Gud kallade Birgitta att bygga ett dubbelkloster i Vadstena. Abbedissan ska bestämma och styra. Hur ska det gå för männen som ska komma till klostret? Kan de underordna sig en kvinnas styre? Männen kom och det behövdes snart både lekmän och präster vars ledord var att predika enkelt. Kristus kallade Birgitta att bygga en kyrka med exakta mått med fem valv på längden och tre på bredden. Enkelhet präglar den, inga färggranna fönster ingen konstfull skulptur, runt den en mur med talport.

Birgitta begav sig på många pilgrimsvandringar och från dem har vi kvar det mest kända citatet av henne, Birgittabönen : "Herre visa mig vägen och gör mig villig att vandra den" Efter lunch tog Birgitta (Ingegerd) med oss alla på en riktig vandring till fots i Vadstena där vi fick se klos­tret som idag är ett museum. I den stora klostersalen ljöd det av sång framförd av Agneta Ekström. I kyrkan väntade Lars Cederlöf, präst på Pilgrimscentrum, som beskrev verksamheten och meningen med pilgrimsvandring.

Före middagen samlades vi alla till ett glas porlande dryck ute i solen vid Vätternstranden där vi fick ett överraskande besök av Ellen Key med hälsning från närliggande Strand i Ingegerd Lindarängs skepnad. Så till bords och vår ordförande hälsade alla varmt välkomna till en trevlig middag. Sånganförare under kvällen var Christer Åsberg med Gunilla Stenman Jacobson vid pianot. Christer hade dagen till ära skrivit en ny sång tillägnad Heidensamsällskapet kallad Vadstenavals med många aktuella referenser. God mat, god samvaro och hög stämning präglade som alltid middagen med tacktal av Ingemar Lindaräng, tidigare rektor vid folkhögskolan.

Dagen var inte slut än. Gunnar Birgegård, Uppsala hade förberett en fascinerande stund med diktläsning. Han hade valt ett antal temata som belystes av dikter av Erik Axel Karlfeldt och Tomas Tranströmer, dels för att kontrastera, dels för att likna de två diktarna vid varandra och "avlyssna när deras dikter talar till varandra över tiden". Han började med att anknyta till förmiddagens ­föredrag genom att fråga "Vad är svenskt hos Karlfeldt?" Vi hörde två översättningar ur Des Knaben ­Wunderhorn av Karlfeldt. Vi lyssnade till dikter om Jaget – hur ser de på sig själva? Tranströmer är introvert medan Karlfeldt är extrovert; ­Naturen – Tranströmer skriver ofta utan person medan det hos Karlfeldt handlar om en person som upplever naturen; diktandet, kärlek. Gunnar ställde oss frågan angående deras stil – är de alltid så olika? Båda diktarna tar upp omvärldens strider och olyckor i sina dikter, Tranströmer andra världskriget och Karlfeldt första världskriget och kriget i Finland. I den sena timmen hade fler önskat vara alerta nog att delta i Gunnars inbjudan till dialog, men alla njöt av de valda dikterna.

SÖNDAG
Söndag morgon bjöds ytterligare en strålande dag och hela sällskapet förflyttade sig till Övralid. På trappen till det ståtliga huset med en storslagen utsikt över Vättern nedanför möttes vi av intendenten Per-Gunnar Andersson och en kollega. Vi fick en enastående guidad tur genom huset och von Heidenstams liv som vi sent ska glömma. Åter på trappan i nutid hemförlovades vi av vår ordförande och 2015 års sommarmöte var till ända. Många dröjde sig kvar och intog lunch i Farfarsstugan alldeles intill som för att hållla sig kvar lite till i denna sköna trakt med glada vänner samfundsmedlemmar.

Gunilla Stenman Jacobson