Om Erik Axel Karlfeldt – Liv och diktning

Ett av två vinnande bidrag i Ungdomens Karlfeldtpris 2015

Uppsats av Linnea Lagrange

Det finns mycket i Erik Axel Karlfeldts diktning som kan hyllas, men det som framförallt imponerar är hur han lyckas skapa en påtaglig stämning på ett enkelt sätt, ofta genom att välkomna läsaren med en beskrivning av årstiden, omgivningen eller vilken fas dagen befinner sig i. Något annat han även använder sig av flitigt är naturen, som får ge uttryck åt känslor eller stämning. Att han använder sig så pass mycket av naturen som han gör kan bero på hans uppväxt. Karlfeldt föddes 1864 på Tolvmansgården i Karlbo by, Folkärna socken i Dalarna. Det är inte orimligt att anta att det är från sin barndoms omgivning som han fick mycket av inspirationen till sin diktning.

Ett exempel på hur Karlfeldt använder naturen för att skapa stämning är dikten "En höstens kväll", som inleds med versraden "En höstens kväll, en stormens kväll, Marlena". Med denna rad öppnar Karlfeldt ridån och välkomnar läsaren med en uttryckskraftig miljöbeskrivning som på grund av tidpunkten på dagen förbereder läsaren på en viss mystik. Även väderbeskrivningen bidrar till stämningen; en stormens kväll ger dikten en viss dramatik och raderar minsta antydan till lugn. Att han använder två ofullständiga satser för att beskriva miljön bidrar även till både mystiken och dramatiken. Hade Karlfeldt nöjt sig med beskrivningen "En stormig höstkväll", så hade det varken blivit en likvärdig rytmik eller känsla i hans diktning. Genom att dela upp beskrivningen i två delar lyckas Karlfeldt redan från första början skapa stämning.

Ett annat sätt på vilket Karlfeldt skapar stämning är genom att använda sig av skarpa kontraster. I "Helig lund", en dikt ur diktsamlingen "Flora och Bellona", börjar han dikten med strofen "Det ljusnar över dalarna/och alla skogar sjunga./Vi sitta vi i salarna/så sörjande och tunga?" Här är de första två raderna beskrivningar av en miljö som bör tolkas som livs- och glädjefylld. Detta intryck får en förstärkt effekt av de två efterföljande raderna som är en stark kontrast mot de två första radernas positiva lynne. Att de två senare raderna är formulerade som en fråga bidrar också till stämningen. Hade de formulerats som en konstaterande hade det framkallat ömkan, men så som Karlfeldt formulerar det så undrar man huruvida detta verkligen är sättet det skall vara på. Diktaren svarar på sitt eget vis med ett rungande "nej" genom att i efterföljande strofer poängtera allt det fina och fröjdande som återfinns i naturen.

Karlfeldt använder sig dock av årstiderna, omgivningen, tidpunkt och naturen på fler sätt än det som nämnts ovan. Ett exempel är dikten "Sol och måne" där en patrons två vackra döttrar blir symboler för solen och månen, som i sin tur står för lättja och sprudlande glädje respektive stilla ro och eftertänksamhet. Diktjaget får möjlighet att välja mellan de två döttrarna och dras först mot den stillare, rofyllda dottern som han kallar måne, men väljer i slutändan den andra dottern, då han inser att solens ljus är för stort för att motstå: "Då systern lett och gäckats allt för svåra."

Att välja den ljusa vägen är karakteristiskt för Karlfeldt; mer än en gång väljer han att se den ljusa sidan av livet (utan att blunda för den mörka) istället för att fokusera på det som drar en ned. Hans dikter är hoppfyllda, även i de där han skapar en mörk stämning. Karlfeldts diktning påminner om att njuta även av det svåra, t.ex i dikten "En löskekarl". "En löskekarl" avslutas med strofen: "Hur var ditt liv? – Det var storm och nöd/ och kamp i en enda veva;/ det var gäckad längtan och fåfäng glöd/ och små glimtar ur molnens reva./Jag är så glad att jag fått leva." Denna strof är karakteristisk för Karlfeldts diktning i mer än ett avseende. Dels så återfinner man här den redan nämnda naturanknytningen, men även Karlfeldts förmåga att se det goda i livet, även när det är som svårast.

Dikten "Kanske!" är ytterligare ett exempel på Karlfeldts syn på livet. I första strofen beskriver han hur han har slitit, men menar att än så kan han fortfarande få ett bättre liv. I andra strofen klargör han att han inte ser någon skuld som han skulle kunna lägga på någon annan, och att det var just slit som han behövde. I tredje strofen menar han att han nu tål mer stryk av livet, just på grund av att han redan genomlidit slit som har gjort honom starkare.

Det är kanske just detta synsätt som gör att Karlfeldt skiljer sig från andra författare. Han skriver inte bara om hoppet på bättre tider, utan även om att acceptera och njuta av den tid vi har nu. Ett exempel är hans dikt "Ny nord" i vilken han uppmanar att inte alltid bara längta till södern och dess värme utan även inse vilken rikedom det för med sig att bo i ett kyligt land. Han prisar kärvheten och pekar ut att åka skridskor och skidor som exempel på sådant som man inte kan göra i varmare områden. Detta är viktigt att komma ihåg än idag; att inte bara trivas när livet flyter på, utan även att njuta av de utmaningar man ställs inför.

Man kan diskutera varifrån Karlfeldts positiva attityd härstammar. Han hade det förvisso inte alltid enkelt i sitt tidiga liv; hans far gick i konkurs 1885 och dömdes till två års fängelse för urkundsförfalskning, något som förde med sig att Karlfeldt själv hade svårt att finansiera sina studier vid universitetet i Uppsala. Det var endast med hjälp av dåvarande redaktören på Aftonbladet som Karlfeldt hade möjlighet att avsluta sina studier. Det är sannolikt från sin tid som student som Karlfeldt drar inspiration till sin dikt "Till Uppsala studenter". I detta verk uppmanar han återigen att se det goda och sköna i livet, att glädjas åt det man har haft istället för att sörja det man har mist, och att kunna se slutet på det som tär på en. Detta är något som, vilket tidigare nämnts, är typiskt för Karlfeldts skrivande. Sin egen studenttid avslutade Karlfeldt med en fil. kand 1892 och en fil. lic 1898.

Från Karlfeldts dikter kan man se små tecken på hur han såg på sin ungdom. Han verkar vara lite delad; dels så prisar han ungdomen, dels så nämner han även de svårigheter som ungdomen för med sig. Ett exempel på hur han visar detta är i dikten "För vägens vind", där han avslutar första strofen med "och tänker på min ungdomstid,/dess yra lust, dess tröga kval." Han verkar dessutom vilja att man inte dömer honom efter hans förflutna. I "För vägens vind", skriver han även: "Jag skall ej fråga vem du är,/av vem och var du livet fått;/ej ditt förflutna jag begär,/din framtid anförtro mig blott!" Det är mycket troligt att det var hans fars svårigheter som gav upphov till denna inställning.

Karlfeldt hade under en tid även tjänst som lärare på Djursholms läroverk varifrån han dock blev avskedad 1895. Anledningen var att han hade visat för mycket intresse för en av de kvinnliga eleverna på läroverket. Detta är intressant att ha i åtanke när man läser Karlfeldts dikter; i många av dem figurerar sköna kvinnor som diktjaget ofta attraherar eller attraheras av. Inte alltid är det kvinnor av kött och blod som menas; ofta är det naturen eller föremål i världen runt omkring honom som framställs som kvinnliga. Ett exempel är den tidigare nämnda dikten "Sol och måne", där solen och månen, eller ljuset och mörkret om man så vill, ju framställs som två kvinnliga personer. Det kan noteras att det generellt sett är fler kvinnor än män som, förutom diktjaget, figurerar i Karlfeldts verk. Många av de kärleksförklaringar och mer romantiska av Karlfeldts dikter utspelar sig i vårtid, en årstid som Karlfeldt verkar fascinerad av och som återkommer gång efter gång i hans lyrik.

Den dikt som kanske bäst beskriver Karlfeldts beundran av och kärlek till våren är kanske dikten "Mot våra". Den känsla som Karlfeldt beskriver i denna dikt är nog en känsla som många läsare känner igen; det är den vårkänsla som följer efter en mörk vinter och som får en att längta ut i naturen och solskenet, ty som Karlfeldt skriver: "då öppnar jag port och dörr,/ som stängdes mot vintern förr,/ ty kamrarna bli mig för svåra,/ så snart det lider mot våra."

Det som är intressant är att Karlfeldt i avslutande strof i dikten "Ungdom" skriver "Jag är en höstpoet". Detta trots att han i sin diktning utmärker sig genom sitt hoppfulla skrivande och trots att han återkommer till våren oftare än till hösten. Vad kan vara anledningen till att han själv definierar sig som höstpoet? Något som kanske bidrar till att han definierar sig som höstpoet kan ha varit att han skrev dikten i en fas då hans verk fokuserade mer på hösten och vintern. Dikten "Ungdom" gavs ut i diktsamlingen "Hösthorn" som är en diktsamlingen som mer än Karlfeldts andra samlingar fokuserar på hösten. Personligen så kommer jag dock alltid se Karlfeldt som en vårpoet, just på grund av hans hoppfulla och ljusa diktande.

Det var även just i vårtid som Karlfeldt inledde en romantisk relation med Gerda Holmberg. Gerda Holmberg var soldatdotter och hembiträde. Året var 1902 och relationen mellan de båda ansågs som socialt opassande. På grund av detta var Karlfeldt till en första början ovillig att ses tillsammans offentligt med Holmberg. Första gången de sågs tillsammans offentligt var först elva år senare efter det att de hade inlett sin romantiska relation, år 1913. Vid den tiden hade de två barn: sonen Folke (född 1903) och sonen Sune (född 1907).

I dikten "Vårskymning" skriver Karlfeldt om ett ungt par som smyger med sin kärlek. De är mycket måna om att inte bli upptäckta och är mycket vaksamma. "Vårskymning" ingår i diktsamlingen "Fridolins visor och andra dikter", som gavs ut 1898, alltså fyra år innan Karlfeldt inledde sin romantiska relation med Gerda Holmberg. Kan det ha varit så att Karlfeldt hade haft romantiska relationer som ansågs socialt opassande redan innan han träffade Gerda, eller tog han inspiration från något annat håll än personlig erfarenhet?

En dikt som träder fram speciellt när det gäller Karlfeldts relation med kvinnor är dikten "Ormvisa" från samma diktsamling som dikten "Vårskymning". I "Ormvisa" beskriver Karlfeldt hur kvinnor är som ormar, fast värre: "Men tänker jag på ormen, så minns jag allt en ann,/en falskare och halare och svårare än han." Dikten kan trots detta inte beskrivas som kvinnofientlig; den avslutas med att diktjaget beger sig till sin flicka och den stämning som Karlfeldt åberopar framställer diktjaget mer som en kärlekskrank yngling som har erfarenhet av kärleksbekymmer. Ytterligare kan man ställa sig frågan hur mycket som Karlfeldts diktning bygger på egna erfarenheter.

Karlfeldts erfarenhet av kärlek och allt det som den innefattar visas i många av hans verk. Ett är "Åka på isen hala", där de fem första stroferna ägnas åt att beskriva alla problem som kan uppstå i en relation. Genom att överdriva måttligt beskyller Karlfeldt både kvinnor och män för de problem som kan störta en relation. Om man dömer endast efter dessa fem första verser kan Karlfeldts syn på relationer bäst beskrivas som mörk. Detta ändras dock fort med de två sista verserna där han skriver att när de rätta personerna träffas så "kärleken håller sin värme/och varar till dödens dag."

Hur gick det då med Karlfeldts egen kärlek? Varade den till dödens dag, eller gick den isär? Karlfeldts förhållande med Gerda Holmberg fortsatte, men tidvis så hade Karlfeldt andra förhållanden. 1905 fick han ett barn med advokatmakan Aagot Lidforss, som han hade känt sedan 1903. Det var Karlfeldts andra barn – han hade redan sonen Folke från relationen med Gerda. Barnet med Lidforss dog redan vid födseln och detta skeende ledde till att Karlfeldt och Lidforss avslutade sin relation. Senare uppvaktade Karlfeldt även konstnären Lena Börjesson, men även detta förhållande avslutades, denna gång berodde det på att Karlfeldt avslutade relationen. Han hade vid denna tidpunkt fortfarande kontakt med Gerda Holmberg som under en kort tid blev hans hushållerska. 1907 fick de en andra son, som de kallade Sune. Åtta år senare fick de sin första dotter, dottern Anna och året därpå gifte sig Holmberg och Karlfeldt diskret i Katarina församling på Södermalm. Några år efter dottern Annas födseln fick det ytterligare en dotter tillsammans, dottern Ulla.

Karlfeldts söner och döttrar förekommer dock väldigt sparsamt i hans diktning. Det kan tänkas att detta berodde på att han ville skilja sitt privatliv från sitt författarskap, eller att han tyckte att det var svårt att beskriva nära och kära med ord. Kanske är det just därför som naturen är så pass central i Karlfeldts diktning, då det ger honom möjlighet att undvika att beröra teman från sin vardag.

Karlfeldt levde med Gerda fram till sin död den 8 april 1931, då han avled av kärlkramp. Historien mellan Gerda och Karlfeldt fick sitt lyckliga slut, ty det är som Karlfeldt skriver: "Möter ett ärligt hjärta/ett lika hjärtelag,/ja, då är det ljust i hoppet/ som sol på en sommardag."

Källor:
1. Erik Axel Karlfeldts dikter, Wahlström och Widstrand i distribution hos Albert Bonniers Förlag, 1947
2. Alex författarlexikon http://www.alex.se/Alex/