Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Lugnet – en trippelbild

av Lars Falk (bl.a. f.d. sekreterare i Karlfeldtsamfundet)

Fru Nordenflycht är känd för sin dikt "Över en hyacint" med dess bittra slut:

Hon är ett gräs, hon skall förfallna;
jag intet agg till henne bär.
Så ser jag ock ditt hjärta kallna:
det måste vara som det är.

Dikten är riktad till ­Johan Fischerström. Fru Nordenflycht var en ledande litterär figur, men hon hade nyligen förlorat tre män som betydde mycket för henne. Hon sökte tröst och ensamhet på Lidingö. Senare flyttade hon till Skokloster och lät bygga en stuga som hon kallade "Lugnet", men någon frid fann hon inte. Om detta ställe har Karlfeldt skrivit en rokokopastisch, Lugnet, som beskriver fru Nordenflychts förälskelse. Johan Fischerström arrenderade en gård på det närbelägna Sjöö där han skulle pröva sina idéer om lantbruk. Men snart började han göra roddturer över sjön. Fru Nordenflycht skrev hänförda brev på franska om sina känslor, men hon insåg givetvis åldersskillnaden: han var 26 och hon 43. Frågan är om Fischerström någonsin förstod sin roll, för hans kommentarer till hennes dikter är besynnerligt fria från känslor, även när hon är tydlig.

Förgäves jag min Syn, till frusna Stranden vänder,
Och till det falska Sjö, bedröfvat öga sänder;

Karlfeldt citerar några av dessa ord i "Lugnet". När Fischerström började svalna trodde fru Nordenflycht att han uppvaktade grevinnan på Sjöö, Charlotta Taube de la Gardie, som i motsats till fru Nordenflycht var en skönhet, en egenskap hon delade med sin syster Hedvig, kung Fredriks älskarinna.

Charlotta Taube var en varmhjärtad kvinna som försvarade de kvinnor från Ål som åtalats i Sveriges sista häxprocess. Kvinnorna utsattes för tortyr och ärkebiskopen drev på i bakgrunden men Charlotta segrade och tilldelades en medalj med den latinska inskriften: "Av Ridderskapet och adeln för tolv kvinnliga medborgares räddande från oförrätt".

Fru Nordenflycht skrev en hyllning till grevinnan, men när Fischerström svek skyllde hon på sin förmenta rival. Det kom till ett häftigt uppträde mellan de båda kvinnorna i början av 1763. Efter skandalen stod fru Nordenflycht ensam med sin svartsjuka. Charlotta Taube dog några veckor senare i en feberepidemi och fru Nordenflycht avled själv inom ett halvår; enligt ett felaktigt rykte skulle det ha skett genom drunkning vilket skalden Gyllenborg förklarar. Upprörd av ett gäsande blod, säges hon på mer än ett sätt hafva varit i begrepp att föra våld på sitt eget lif. Det man visst vet är, att hon en kall vintermorgon, nästan alldeles oklädd, geck när till siön i tanke, att på en gång släcka elden. Men uppsåtet kom icke till verkställighet. Däremot ådrog hon sig, genom detta obetänksamma steget, en förkylning som omsider blef hännes bana.

Det kan verka besynnerligt att Karlfeldt tar upp denna välkända historia. Han jämför fru Nordenflycht och Fischerström med Sapfo och Faon, den vackra yngling som troligen är en uppfinning av antikens komediförfattare. Sapfo drev en skola för unga flickor på Lesbos och beskylls ofta för homo­sexualitet, fast detta fenomen aldrig nämns om kvinnor i grekisk litteratur. Ovidius tog upp berättelsen om Sapfo och Faon i Heroides, som är en samling kärleksbrev från övergivna kvinnor. Fru Nordenflycht kallades "Den svenska Sapfo" och hon har själv kallat en dikt om Johan ­Fischerström, "Hildur till Adil", för en heroid. Kellgren jämförde i "Mina löjen" drunkningstillbudet i Mälaren med en berättelse om hur Sapfo störtade sig i havet från den leukadiska klippan när hon förlorat Faon.

Skryt ej utav din Sapfos sånger
som störtat sig på Leucas bank.
Den svenska var ju tusen gånger
mer ful och mera kärlekskrank.

Varför tog Karlfeldt upp detta ämne? Fru Nordenflycht har själv skrivit en dikt med namnet "Lugnet", där hon drar paralleller med gårdens namn. Karlfeldt använder till synes litterärt allmängods, men så enkel är sällan hans dikt. Den lärda kos­tymen sitter lätt och man behöver inte veta att slutraden "och Lugnet vilar under ytans svall" återspeglar fru Nordenflychts egen ordlek: "fräls en oskyldig, som i sitt lugn blir översvallad av de häftigaste vågor från Siöö".

Karlfeldt införde dikten i Flora och Pomona (1906), men den är mycket äldre. Frågan är varför han lät den bli liggande. Karlfeldt lär ha blivit ­inspirerad under en utfärd till Skokloster, men det betydde nog mer att han studerade litteraturhistoria i ­Uppsala. Henrik Schück blev professor 1898 och hans elev, John Kruse, disputerade 1895 i Lund på en avhandling där han granskade allt tillgängligt material om fru Nordenflycht. Hans bok innehåller många vändningar som återkommer i Karl­feldts dikt, fast ofta i förändrad form. Karlfeldt nämner inte att drunkningstillbudet inträffade om vintern och han tonar ner det erotiska inslaget för att inte väcka löje kring den koppärriga fru Nordenflycht. Han strök en strof där hon beskrevs som gammal och fet och gav älskogsmötet en ädlare klang genom att ta bort några ekivoka rader.

Där kom hans båt en solnedgång helt nyss
där möttes de i körsbärsträdens ånga,
och Mälarns milda vågor gingo långa
den hela natt som ekon av hans kyss.

Karlfeldt lokaliserar dikten noga med en underrubrik: "Lugnet – Hedvig Charlotta Nordenflychts sista hem vid Sko". Det bör göra oss misstänksamma för Karlfeldt var sparsam med upplysningar till sina läsare. Förmodligen utför här Karlfeldt den manöver som trollkarlar kallar "misdirection" och som används för att dölja vad de egentligen har för sig.

Dikten "Lugnet" trycktes i Iduns julnummer 1900, men kom inte med i Fridolins lustgård utan fick vänta till Flora och Pomona 1906. Karl-Ivar Hildeman har dock visat att dikten är från 1898 och hade kunnat komma med redan i Fridolins visor 1898. Karlfeldt lät troligen dikten ligga därför att den behandlar ett känsligt ämne – hans egen kärlek till en äldre kvinna. Ett bevis för detta är att en liknande dikt rönte samma öde. "Fru Lena på Trojenborg" skildrar den sköna Helenas sorg över att hennes kärlek utlöst ett krig. Dikten trycktes i Ord och Bild 1899, men kom aldrig med i någon diktsamling. Om det ligger verkliga händelser bakom dessa båda dikter så bör de alltså ha legat nära i tiden 1898.

Karlfeldt blev 1895 lärare i Molkom, där han snart kom att spela Faons roll gent­emot rektorns fru. Han tvingades lämna skolan och rektorsparet försonades men skilsmässa följde till slut i augusti 1898. Förhandlingarna sköttes av Mina Tisells bror, juristen Hjalmar Hammarskjöld. Mina flyttade till Stockholm, där hon under en tid bodde nära Karlfeldt på Karlavägen. Denna historia har satt djupa spår i Karl­feldts diktning, som Karl-Ivar Hildeman visade i En löskekarl (1977). Märkligt nog nämner han inte "Lugnet" utom i en rub­rik. Mina Tisell var sju år äldre än Karlfeldt, men i detta fall var Faon diktaren. Karlfeldt debuterade med Vildmarks- och kärleksvisor under tiden i Molkom. Mina var en duktig pianist, vilket nämns i dikten "Irina". Fröding satte frågetecken för titeln som påminner väl mycket om namnet Mina. Han hade naturligtvis hört om historien från sina släktingar i Värmland.

Karlfeldt hyllade Minas mogna skönhet i dikten "Du ler". Mycket mer är inte känt om deras förhållande, men kapten Tisell uttryckte 1897 sitt missnöje i ett brev till Hjalmar Hammarskjöld.
"Jag måste tala öppet till Dig, att jag befarar det värsta och har anledning dertill ej mindre uti Eder och hennes tystnad, än i det förhållandet, att den mannen, hvars namn jag ej vill nedskrifva, lärer uppehållit sig eller åtminstone varit synlig  i den trakt, der Mina vistats under sommaren. – Jag medger att, om så hvarit, det kunnat vara en ren  tillfällighet, men äfven att en sådan skall av mig med sorg och ledsnad ses, det förvånar dig nog ej."

Karlfeldt och Mina vistades båda nära Bispberg sommaren 1897. Frågan är om Karlfeldt hade skäl att tänka på Faons svek nästa år, när skilsmässa blev klar i augusti 1898. Den kan ha väckt både förhoppningar och farhågor. Det kom till en häftig sammanstötning mellan Karlfeldt och Hjalmar Hammarskjöld som påverkade deras förhållande livet ut. Hammarskjöld utnyttjade sin juridiska sakkunskap för att kritisera sekreterarens protokoll i Svenska Akademien och Karlfeldt lär ha sagt att det svåraste uppdrag han haft var att resa till Uppsala och hälsa Hjalmar Hammarskjöld välkommen i Akademien 1918.

Dikten "Tjugondedag" trycktes i Svenska Dagbladet i januari 1918. Många läsare anande här en anspelning på landets avgångne statsminister, gemenligen kallad "Hungerskjöld".

"... de sjunkna Vinlandsskutor
som skulle bringa bröd åt landets hunger".

Molkom blev trots allt en vinning för Karlfeldt. Han återvände till Uppsala med nyvunnen säkerhet, blev filosofie licentiat och slog igenom som diktare. För Mina ­Tisell blev livet ensammare och svårare. Dikten "Fru Lena på Trojenborg" handlar om en kvinna som inte kan motstå passionen och i "Lugnet" sörjer en annan kvinna en ung mans svek.

Den drömmen, Sapfo, vet du till vad pris
en själ som din dess heta lycka köper?
Vet du att Brittmäss-sommarn förelöper
all höstens gråt och vinterdödens is?

I Flora och Pomona placerades dikten "I passionsveckan" direkt efter "Lugnet". Hos Karlfeldt brukar det betyda att det finns ett samband. Även denna dikt fick nämligen vänta länge på att komma i tryck.

Enligt min mening har Karlfeldt skickligt dolt avsikten med dikten om fru Nordenflycht genom att lägga ut ett spår mot antiken. Bakom Fischerström och fru Nordenflycht står Faon och Sapfo men också Karlfeldt och Mina. Karlfeldt är en trollkarl som visar upp en dubbelbild för att antyda att det inte finns mer att söka och ­läsarna tycks ha tagit honom på orden.

LARS FALK

Publicerat i Karlfeldtbladet nr 1/2008

Skriv ut