Väntanstider och väntans tider

av CATHARINA GRÜNBAUM

Hur ofta möter man inte uttrycket "Intet är som väntans tider", vare sig det gäller släppdatum för en ny bilmodell eller annonser för mammakläder? Karlfeldts aprildikt kan användas till mycket. Men den handlar inte om vare sig gravididet ­eller annat väntande på en produkt eller ett resultat.

Inte heller träffade den anmälare av ­Staffan Bergstens Karlfeldtbiografi riktigt rätt som talade om sångbarheten i raden "Intet är som väntans tider".  Vad Karlfeldt verkligen skrev är nämligen "Intet är som väntanstider, vårflodsveckor, knoppnings­tider ...". Och väntanstiderna är som sagt inte de väntans tider som en havande kvinna går i utan den första vårliga väntan före sommarens vällust, spänningen vid tanken på mötena med en hemlig hjärtanskär och allt ljuvt och farligt livet i sitt sköte bär.

Vem har då över huvud taget några väntans tider i tankarna? Hela den lyriska effekten, med det rytmiska tretalet "väntanstider, vårflodsveckor, knoppningtider" går också förlorad när väntanstider löses upp i det stabbiga "väntans tider".

Men det går förstås inte att komma förbi att det är Karlfeldt folk vagt citerar när de säger "Intet är som väntans tider" och klappar en blivande moder på magen.

Till andra felcitat hör också "Svarte Rudolf". Norr om Mälaren är adjektivets a-former vanliga, även när det rör sig om män. "Svarta Rudolf" kallade Karlfeldt honom, den svajiga sjömannen som han lade märke till på dansbanan i Grisslehamn vid ett besök hos Albert Engström.

CATHARINA GRÜNBAUM

Publicerad i Karlfeldtbladet nr 1/2006