Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Vid sekelskiftet II

Flora och Pomona (1906)

                  Kantat
      uppförd på Kungl. Teatern

              LIVETS VÄLDE

Mäktiga ström som välver våra öden,
forsande flod vars bräddar heta döden,
ingen har sett din källas första flöden,
ingen det hav där du skall söka ro.
Fjärmaste stjärna som på fästet glänser
skönjer ej livets rågång; utan gränser
ståndar den värld som dag och natt bebo.


             DAGEN OCH NATTEN

Dagen är stolt och modig. Hög som hjälten
uppstår i vapenskrud från lägertälten,
går han med svärd och båge över fälten,
fyller med stridsgny luft och hav och jord.

Natten är tärnan som med stilla fingrar
vallmo kring kämpens heta panna slingrar,
sjunger till luta vid hans bädd och skingrar
kämpande tankar med sin ömhets ord.

Dagen är sångarn, stark till röst och lunga.
Larmande visor älskar han att sjunga,
drager kring landen, fröjdas med de unga,
gläds åt var stämma djärv och gäll som hans.

Natten, hans maka, går med fot som blöder,
söker med gråt hans fjät i norr och söder,
tills hon i gryningslandet kvalfullt föder
sonen att vandra i sin faders glans.


             SEKLENS FÄRD

Men genom rymder av skugga och ljus
fara på stormhjul seklernas vagnar.
Världarna ligga som skälvande agnar,
strödda på vägen i vindens brus.

Upp till den evige konungens hus
sänder hans rike förgängliga röster,
livets lovsång från väster och öster,
skänker av skönhet från klot av grus.


    VÄRLDARNAS OFFER

Offrande träda
seklens mör för Herran,
böja i tronens
klarhet sina knän.

Vad kan jorden giva?
Jorden bor fjärran,
fattig och ringa
men blomstrande och vän.

Rikare stjärnor,
rymdens höga solar,
sända silverliljor,
rosor av gull.
Jorden sitter fjärran
på de dunklas stolar,
blyg och förgäten
för sin skumhets skull,

Systrar som träden
offrande i salen,
bringen av ljuvhet
allt hon förmår,
blomsterdoft av Karmel,
dudaim från dalen,
mörka skogars lena
sus i nordens vår.

Täck är för Herran
jordens blomsterånga,
älskad i höjden
bleka dalars vår,
täckare ett vårligt
hjärta som kan fånga
himmelsk eld ur jordens
korta, svala år.

Offrerskor, träden
inför den som hörer,
den som ser och känner
rymdens alla vrår.
Bären glöd och brus av
ädla ungdomskörer:
större offergåva
ej hans värld förmår.


Förklaringar:
Denna kantat framfördes på Kungl. Teatern nyårsdagen 1900. Verket trycktes första gången i programhäftet Kantat på nyårsdagen 1900 och fanns dessutom med i flera morgontidningar samma dag. Vid framförandet ingick delarna "Livets välde", "Seklens färd", "Världarnas offer" och "Till det nya århundradet". När "Kantat" togs med i Flora och Pomona uteslöts "Till det nya århundradet" och i stället tillkom "Dagen och natten".

Kantat
av cantare: sjunga, verk för flera röster
LIVETS VÄLDE
1. Fjärmaste den mest avlägsna; rågång gränslinje

DAGEN OCH NATTEN
2. vallmo symbol för sömn
4. fjät steg 

SEKLENS FÄRD
1. agnar blomfjäll, tröskavfall

VÄRLDARNAS OFFER
1. vän mild, vacker
2. silverliljor, rosor av gull stjärnornas strålar
3. Karmel berg i Israel; dudaim hebreiska för alrunans frukter, kallas i Bibeln för "kärleksäpplen", ansågs vara erotiskt stimulerande