Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Vårsång

Fridolins visor (1898)

Det är ljuvligt i vårtiden skalkas,
innan hösten och gråhåren nalkas.
Det är nöjsamt i spelande hagar
att lustvandra i kärlekens dagar;
se, träden som majstänger börja sig smycka,
var ört står med krona i brudelig lycka.

Stånden upp, alla svenner, från stolen,
träden ut, alla jungfrur, i solen!
Hennes blickar med blidhet oss följa,
ty vår gamman har intet att dölja.
Men mörkret är gjort för konor och kusar,
för rävar och ugglor och flädermusar.

Följ mig bort över ås, genom kjusa,
medan Ersmässbjörkarna susa!
Var ej rädd – jag blir hos dig, min kära,
då den sorgliga hösttid är nära.
I senaste år skall jag aldrig förgäta,
hur du var som en vårbjörk med glimmande fläta.


Förklaringar:
"Vårsång" trycktes första gången i Strix julnummer 1897.

1. skalkas skämta, skoja; spelande hagar vindens spel i hagarna;
var ört står med krona i brudelig lycka åsyftar blommornas befruktningstid
2. svenner unga män; jungfrur unga kvinnor; gamman glädje;
konor nedsättande ord om kvinnor; kusar busar; flädermusar fladdermöss
3. kjusa mindre dal; Ersmässbjörkarna ersmässan är den 18 maj;
förgäta glömma