Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Tuna ting

Fridolins Lustgård och Dalmålningar på rim (1901)

           MED ETT BIHANG

 Dalkarlarnes brev till Gustav Vasa

                    I.
      Socknarnas ombud
med sina följeslagare mötas.


Här mågen I se och beskåda
de män som i Dalarne råda.

Vi komma från sunnan och nordan
till manliga rådslags fullbordan.

Här komma de blänkande spjuten,
som smiddes mot vargen och juten.

Och här komma Kopparbergs lurar,
som åskat vid pilarnas skurar.

Och här komma liar från sveden,
som nu ligger skallig likt heden.

Oss allom är levnaden bister,
vår sådgröt är torr utan ister.

I hyttorna malmelden slocknar,
och mörkret i dälderna tjocknar.

Till Tuna, det ljusa, vi ilom
och sjungom väl då: falevilom.

I Tuna är gladare dagar,
dess knapar ha mättade magar.

Dess kullor ha kinder som skina,
och vört står i pannmur och tina.

I käre, nu given oss äta!
Oss lyster med konungen träta.

Och haver man intet i krävan,
så träter man svagt och med bävan.

Låt porsölet draga och jäsa!
Kung Gustav är vansklig att kväsa.

Hans mästermän äro så kvicka;
ty vilja vi mandom oss dricka.

Du skrivare, vässa din fjäder
och nedskriv vår klagan på läder.

Vårt utslag förnim och lägg ut'et,
men skriv något ödmjukt på slutet.

Stig upp med ditt kalvskinn på berget,
och läs, så det dånar i Sverget;

att kungen må höra dem tala,
de rådande männen i Dala.

            __________________

  Anm. »Tuna knapar« (bergsfrälsemän)
         voro rika och myndiga kaxar.


Förklaringar:
Med dalkarlarnas hjälp hade Gustav Vasa befriat Sverige från danskarna. Bara några år senare var missnöjet mot den nye kungen stort på grund av höga skatter, den nya lutherska läran, utlänningar som fick höga poster m.m. 1525 samlades man till ting i Stora Tuna och skrev ett brev till kungen. Skalden har i sin dikt lagt in gamla former och ordval för att få en ålderdomlig karaktär på språket. Dikt II grundar sig till stor del på autentiska källor, främst det klagobrev som skrevs och skickades till kungen.

I. 1. mågen I 
mån i
3. juten 
dansken
4. Kopparbergs 
förr kallades Falu gruva för Kopparberget
5. sveden 
svedjelandet, den skog som bränts för att ge plats för spannmålsodling
6. sådgröt 
gröt gjord på kli, spannmålets grova skal
7. hyttorna 
järnbruken; dälderna däld: mindre dal
8. falevilom 
ordet förekommer som omkväde i den s.k. Dalvisan om slaget vid Brunnbäck
9. knapar 
se anmärkning efter dikten
10. vört 
produkt vid ölframställning; pannmur inmurad gryta i brygghus; tina laggkärl av trä
11. lyster 
behagar
12. krävan 
magen
13. porsölet 
pors användes förr som beskningsmedel på samma sätt som humle; kväsa tukta, näpsa
14. mästermän 
bödlar; ty vilja vi mandom oss dricka därför vill vi dricka oss modiga
15. läder 
pergament som bereddes av kalvskinn
16. utslag 
beslut; förnim erfar
17. Sverget 
Sverige



                         II.
      Från kopparbergsmän, silverbergsmän,
järnbergsmän och menige allmogen över alla Dalar.*

Vi fattiga männer av denna Dalatrakten,
vi hava dig befordrat och hulpit dig till makten.
Du lopp i våra skogar
som fnatten uti furuträd,
du stod på våra logar
bland legohjon som tröska säd.
Från Utmelands källare,
från dalen upp mot Särna
vi togo dig och satte dig till rikets sol och stjärna,
men äro icke sällare
för all vår vedermöda,
än att din håg står fast därtill att oss i grund föröda.

Än ligger Norby stark i sjön och stänger köpenskapen,
men landet fylls av onda män som smakat våra vapen.
Oss tryter sill, oss tryter salt,
oss tryter korn och oxar,
men tyske junkern överallt
går gödd och dryg och koxar.
Mång utländsk skälm och horkarl,
som borde satts i bann,
den har du gjort till storkarl
och svenskens överman.
Men dina egna drängar,
som tjänat dig till blods,
dem ger du hugg och slängar
och griper deras gods,
ja, reser hjul och stegel, att intet värre hände
i Kristian den tyrannens tid, som vi av landet sände.

Du svor oss, konung Gustav, med många dyra eder
att skydda våra fäders tro och våra gamla seder.
Nu höra vi om lutheri
och nygjord gudadyrkan
och se ditt stora rofferi
från klostren och från kyrkan.
Du tager ur förvaren
monstranserna och karen
och helga kvinnors skrin.
Nu dricka arga skalkar
ur helgedomens kalkar
de fromma munkars vin;
och hovmän gå i oblyg prakt
med sönderskurna kläder
och blåsa ut sitt gudsförakt
och nya lärdomsväder.
Nu, frukta vi, för sådant allt skall Herrens vrede falla
förhärjande och straffande på landet och oss alla.

Väl, konung Gustav, minnas vi vår vänskaps goda tider.
Vi veta du har trångmål själv och fiender och strider.
Om du gör frid med fädrens Gud
och flyr oss säd och boskap,
så sända vi dig kärligt bud
om huldhet och om troskap.
Av hunger ligger navlen
mot våra ryggebast;
nu konung, löper kavlen
kring Dala land med hast.
En här som åt sig vred på bark
kan fanen ej betvinga,
och med oss, herre, är du stark
men mot oss ganska ringa.
Välj hur du vill! Vi stå dig bi, om ärligt du vill tinga.

___________________

*Se Diplomatarium Dalekarlicum, utg. av Kröningsvärd och Lidén,
             brevet av den 1 maj 1525 och åtskilliga andra.


Förklaringar:
II. menige allmogen den vanliga bondebefolkningen
1. hulpit hjälpt; lopp sprang; fnatten ekorren; legohjon lejd arbetskraft; Utmelands källare Gustav Vasa ska ha gömt sig för danskarna i en källare i Utmelands by vid Mora; dalen upp mot Särna på flykt mot Norge blev Gustav Vasa upphunnen av några budbärare vid Sälen i en dal som går norrut mot Särna, de meddelade att dalkarlarna nu var beredda att följa honom mot danskarna; rikets sol och stjärna rikets kung; sällare gladare
2. Norby den danske amiralen Sören Norby hade ännu 1525 Gotland under sig och kunde därifrån hindra varutransporterna till Sverige; tryter fattas, saknas; junkern adelsmannen; koxar glor; skälm skojare; satts i bann bannlysts, uteslutits ur kyrkans gemenskap; hjul och stegel anordningar på vilka avrättade fästes och förevisades; Kristian den tyrannens Kristian II av Danmark
3. lutheri den lutherska läran; rofferi stöld; förvaren förvaringsplats för kyrkornas dyrbarheter; monstranserna kärl för nattvardsbröd; karen kärl med helgonreliker; kalkar nattvardsbägare; sönderskurna kläder tidens mode med uppklippt tyg i ärmar och ben så att ett tyg i annan färg syntes
4. flyr oss ger oss; huldhet tillgivenhet; ryggebast ryggar, egentligen muskulatur i ryggen; kavlen budkavlen med vilken man skickade bud mellan byarna; En här som åt sig vred på bark barkbrödet bakades på mjöl uppblandat med barkmjöl bland fattiga eller i tider av missväxt; tinga underhandla