Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Ode till snickaren Krylbom

Fridolins visor (1898)

        på dess fyrtionde årsdag

Hur är dig, Krylbom? Är barmen sårad,
är ringen tingad, är makan korad?
Är snart i salen, av klackjärn fårad,
den sista nigande valsen lårad?

Nej, åren löpa som ystra fålar
och mänskofröjder som hala ålar,
men än i ynglingars flock du prålar,
när andra gråta, du ler och lålar.

Du betsar pallen där ungmör böja
de sälla knän under luftig slöja,
och nejdens vaggor din slöjdkonst röja,
men dina facklor, o Krylbom, dröja.

Du timrar tjäll, där din ungdoms brudar
till vila föras i dystra skrudar,
men då den sörjande malmen ljudar,
ditt hjärta kväder till livets gudar.

Du är ej längre, o Krylbom, fager,
sträv är din haka och kinden mager;
men än den spelande blicken drager
vart hjärta in i sin skälmska dager.

Och kring den fållbänk, där lugn du vilar,
av jungfrurs drömmar en myggsvärm ilar
och mot din vägg mellan block och filar
står kogret, späckat med kärlekspilar.


Förklaringar:
Ode är en högstämd tanke- eller hyllningsdikt av antikt ursprung. Namnet Krylbom anknyter till stationssamhället Krylbo i södra Dalarna.
1. Är barmen sårad avser sår orsakade av kärlek; tingad beställd; korad utvald; lårad dansad
2. fålar hästar; lålar sjunger, trallar textlöst
3. pallen brudpallen; sälla lyckliga; facklor bröllopsfacklor
4. tjäll hem, här likkistor; den sörjande malmen kyrkklockorna; kväder sjunger
5. skälmska okynniga
6. fållbänk säng som dras eller fälls ut, t.ex. utdragssoffa;
block snickarredskap; kogret, späckat med kärlekspilar anspelar på kärleksguden Amor