Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Fridolins dårskap

Fridolins Lustgård och Dalmålningar på rim (1901)

Knappt leker mört, knappt hoppar lax,
knappt blåses vintern ut,
då står du röd som fordomdags
och glimögd vid din knut.
Vid idealens spruckenhet
och känslans skämda vin,
var får din själ sin druckenhet,
du gamle Fridolin?

Vad bryr det dig att vivor le,
att nävans kind är täck?
Har du ännu en krans att ge,
du många kvinnors gäck?
Vad suckan blandas av ditt bröst
med djupa skogars vin?
Finns än, till svar, en mänsklig röst
som suckar: Fridolin?

Du går med knäsid gångjärnsrock
och hög och fejad hatt,
du drager balsam i din lock
och bär en skön kravatt.
Ack, på de unga narrars stig,
där vällukt svävar fin,
att jag ännu skall möta dig,
du gamle Fridolin!

Gå hem och gnid det fåralår,
som hänger på din vägg,
och sjung om våra tomma år
och sälla dryckers drägg.
Gjut dubbelt öl på flisorna
av sargad violin,
och gjut i aftonvisorna
ditt svårmod, Fridolin!

          _________________

  Anm. Fiol kallas skämtsamt ett torkat fårlår
                  varav karvas skivor.



Förklaringar:
1. glimögd med glittrande ögon
2. vivor gullvivor; nävans t.ex. skogsnäva (midsommarblomster); krans här bild för kärlek; gäck narr; vin susning
3. knäsid som räcker till knäna; gångjärnsrock rock med skört; fejad rengjord, borstad; balsam välluktande hårolja; kravatt finare herrhalsduk eller slips; unga narrars stig bild för att Fridolin trots sin ålder är fåfäng och gör sig fin som en ung man
4. sälla lyckliga; drägg bottensats; dubbelt öl starköl