Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

Epistel till Sabbacus

Flora och Pomona (1906)

Om du mig ser en gång på fröjdestigen,
bland diktens lösa folk, i dansens tummel,
giv akt, o Sabbacus, ty sannerligen
jag tål ett rynkat ögonbryn, ett mummel.
Hur många sorgens mil jag haft att vandra
må bli fördolt, men om jag nu dig nödgar
en glädjemil, gack självmant med den andra
och le med mig, tills kvällen molnen glödgar.

Hur lätt att stå i den förgyllda stolen
och skria ner en värld med hot och böner,
hur svårt att gå en enda dag i solen
och döma en av skuggans arma söner!
Si, jag är ock en präst. Av påskablomster
jag virar mig en gördel kring kaftanen.
Var lund står prydd till fromma sammankomster,
och älven glittrar som den blå Jordanen.

Predikare, om du ett blad förvaltar
av fridens träd, vars budskap duvan förde,
så låt oss lägga det på vårens altar
och offra, sjungande och heligt rörde.
Se, många livets hedar ligga döda,
och jordens friska källsprång äro täppta;
så höj din stav, profet, och låt dem flöda
som änkans oljekruka i Sarepta.

Två skilda hopar nöta världens vägar.
Den ena skrider som vid sorgeklämtan;
kom låt oss möta den med krans och bägar,
med varma blickar och oändlig skämtan.
Den andra är de mosigt överfeta
och dästa själars här; tag törneriset
och driv dem ut att hungra och arbeta,
ty dem är ingen plats i paradiset.

Vi sörja alla och vi yvas alla.
Vi äro alla allvarsmän och narrar.
Vi hyckla njutning, när vi svälja galla,
och spänna bröstet stramt, fast hjärtat darrar.
En ser man stolt på yppig likvagn åka,
en annan lomar av på fattigkärran;
farväl, kamrater, tills varann vi råka,
till märgen ömkligt nakna, inför Herran!


Förklaringar:
"Epistel till Sabbacus" trycktes första gången i tidskriften Jul, årg. 16, 1903.

Dikten genomsyras av bibelanspelningar.
Epistel brev; Sabbacus namnet klingar bibliskt men är förmodligen uppfunnet av skalden
1. glädjemil ... den andra anspelning på Jesu bergspredikan (Matt 5:41) där Jesus säger, att tvingas man av någon att gå en mil ska man gå två med honom; gack
2. den förgyllda stolen predikstolen; gördel bälte; kaftan långrock, prästrock; Jordanen Jordanfloden
3. om du ett blad förvaltar ... duvan förde den duva som Noa skickade ut från arken återvände med ett blad, tecknet på att vattnet börjat sjunka (1 Mos 8:8–11); fridens träd olivträdet är fredssymbol; så höj din stav, profet syftar på episoden där Moses får fram vatten genom att slå på klippan med sin stav (2 Mos 17:6); Sarepta anspelar på Bibelns berättelse om änkan i Sarefat vars olja och säd inte tog slut (1 Kung 17:12–16, Luk 4:26)
4. tag törneriset och driv dem ut ... anspelar på Guds ord till Adam efter syndafallet (1 Mos 3:17–19)
5. yvas vara högfärdiga; lomar av ger sig av på snopet sätt; fattigkärran kärra som fattighjonen fördes till kyrkogården med