Redaktionellt innehåll
Dikter & Årsböcker

En pesthymn

Flora och Bellona (1918)

Nu är det tid, I andligen besuttna!
Från länderna där svärdets skördar ruttna
stå pestens söner upp till härjningsfärd.
För östanvinden blåsa svarta flaggor,
och digerdöden hänger i hans faggor
och spyr sitt etter över sårsjuk värld.

Den kommer, dies iræ, dies illa,
ej längre som en skräcksyn och en villa,
men som en verklighet vid rikets dörr.
När smittans yngel väller upp ur kärren,
har jorden då ej kvar ett rop till Herren
av alla ångestpsalmerna från förr?

Nej, tidens son är utbedd intill tomhet,
ju längre västerut, dess större fromhet;
på sina knän han legat som en träl
och suckat: »Si, jag är en usel mullsäck,
förvandla mig, o Herre, till en gullsäck!«
Och Gud har hört hans bön och dömt hans själ.

För allt det rena blod din lystnad gjutit,
för alla eder dina furstar brutit,
för all din skrymtan bakom helig skylt,
för alla hemska drifter som du väckte
ur tusenårens dvala hos vårt släkte
bekänn, o tid: Jag har förskyllt, förskyllt.

Känn nu din bot! De nalkas, de besatta,
de ur vilkas munnar hesa gastar skratta,
vars betar rota dina grödors stubb.
Ty nu är anden flydd i svinahjorden,
och nu skall Ammons folk besitta jorden
och Mammon drivas ut med Beelsebub.

Du stolta krig med fanor och fanfarer
som skapar hjältar, dårar och barbarer,
se här en vrångbild av din romantik.
Quis potest sævas tolerare plagas?
Nu skall ditt ädla hantverk övertagas
av dem som strypa barn och stympa lik.

Nu ljungar vredens dag ur himlabrynen.
Vår russtjänst börjar. Upp till vapensynen,
I som besitten gods i andens land!
Mot själens hjärta syftar slaktarkniven,
och bilan höjs mot lagern och oliven,
och vapen växa självmant i vår hand.

Det står ett pestmoln över vårens vågor.
Upp, låt oss spränga det med dån och lågor!
Sjung ut, vårt rensande och friska krut!
Till denna valplats gå vi man ur huse,
ty gränsen mellan människa och buse
få inga fega fredsslut plåna ut.


Förklaringar:
"En pesthymn" skrevs den 5 maj 1918.

Verklighetsbakgrunden till "En pesthymn" är det finska inbördeskriget, den ryska revolutionen och världskrigets slutskede. I ett slags simultanskeende samspelar världshändelserna och Bibelns värld.
1. I andligen besuttna Ni med andlig rikedom; Från länderna där svärdets skördar ruttna krigförande länder, särskilt Ryssland; För östanvinden blåsa svarta flaggor inbördeskriget i Finland 1917–18; digerdöden pesten; i hans faggor faggor: klädtrasor, hack i häl efter honom; etter gift
2. dies iræ, dies illa den stora vredens dag, parti i den katolska dödsmässan av medeltida ursprung; villa synvilla; smittans yngel åsyftar möjligen dem som var för bolsjevismen
3. ju längre västerut, dess större fromhet här åsyftas förmodligen vad som kan uppfattas som hycklande fromhet i USA; förvandla mig ... och dömt hans själ kan avse de vinster som skapades p.g.a. prisstegringar under kriget
4. skrymtan hyckleri; förskyllt gjort sig förtjänt av det onda som man drabbats av
5. de besatta ... hesa gastar skratta besatta av onda andar; Ty nu är anden flydd i svinahjorden anspelning på hur Jesus ur en man drev ut onda andar som sökte sig till en svinhjord (Mark 5:1–20); Ammons folk grannfolk som israeliterna var i krig med; Mammon rikedom, här: kapitalismen; drivas ut med Beelsebub (Matt 12:27) djävulen, här: kommunismen
6. barbarer råa folk utan kultur; Quis potest ... plagas Vem kan uthärda de vilda plågorna, orden ur latinsk pesthymn
7. ljungar dundrar; vredens dag se strof 2; russtjänst rusttjänst, krigstjänst till häst ålåg förr adelsmannen; vapensynen kontrollen av att adelsmannen var rätt rustad med vapen m.m.; I som besitten gods i andens land Ni som har andlig rikedom; bilan höjs mot lagern och oliven yxan höjs mot kultur och andlig odling respektive mot freden